Vresboken : dåtid, nutid, framtid

Abstract: Det fanns något lockande i ett ovanligt träd som nästan utrotades under 1700-talet, som varit andligt laddat i det förflutna och i att världens största bestånd av denna trädtyp kallad vresbok (Fagus sylvatica f. tortuosa) eller Freak beech som Kraft (1968) kallade den, växer geografiskt nära mig i Skåne. Detta examensarbete handlar om att få kunskap om vresboken och förmedla vad den egentligen är och har betytt för människan, och att få en överblick över dess utbredning geografiskt, historiskt och idag, samt få klarhet i varför den inte används mer i offentliga sammanhang idag. Under mina fältundersökningar har jag sett att trots att den växer i utmarker där det ofta är stenigt i sluttningar, ser markfloran och ståndorten ganska olika ut. Detta menar jag tyder på att det viktigaste för vresbokens fortlevnad inte är själva ståndorten, utan att den helt enkelt växer där den fått vara ifred och fått stå kvar och det är antagligen på marker som människan förr inte kunde bruka för odling och slåtter utan hörde till utmarkernas betesområden. Varför den inte används i offentliga sammanhang kan jag utifrån mina fältbesök och intervjuer se två orsaker till. Den största är att den är så långsamväxande. Den är även oförutsägbar ur förökningssynpunkt. Vissa hävdar till och med att det är omöjligt att föröka vresboken från frö. Den andra anledningen som jag sett då jag besökte den enda vresboken jag känner till i offentliga sammanhang, på Uppåkra Kyrkogård, är att den är oförutsägbar i sitt växtsätt. Det är svårt att veta vilken form och storlek vresboken kommer få. På kyrkogården hade de planterat en planta på en gravplats, och på 100 år hade den brett ut sig över fyra gravplatser och totalt skuggat ut all annan vegetation. Den hade varit svårt att tukta den med beskärning så att den höll sig på den ursprungliga gravplatsen då den hade tappat sin naturliga intressanta växtform. Angående föryngringen har jag hittat gott om unga vresbokar på lokalerna jag undersökt och inventerat. Om platserna sköts rätt, via selektiv röjning av sly och fällning av en del skuggande och höga träd, tror jag att de unga vresbokar jag hittat har en god chans att växa och leva vidare, särskilt då majoriteten av lokalerna är naturreservat och skötselplaner finns upprättade för vresbokarnas bästa.