Egenskaper som påverkar hänsynsarealer och drivningsförhållanden på föryngringsavverkningstrakter : en studie över framtida förändringar inom Sveaskog

Abstract: I föreliggande arbete presenteras hur olika egenskaper som påverkar hänsynsarealer och drivningsförhållanden vid föryngringsavverkning förväntas variera över tiden och för olika delar av Sveaskogs skogsinnehav. Egenskaper som studerats är gränssträcka mot andra ägoslag, bärighet, ytstruktur, lutning, fuktighet, avstånd till väg, avdelningsstorlek, avdelningsform (areal/omkrets), antal polygoner per avdelning samt inslag av småimpediment Gränssträckan mot andra ägoslag studerades mot myrimpediment, bergimpediment, vatten, vattendrag, betesmark och åkermark. Beräkningar gjordes på fyra olika områden. I grova drag kan områdena sägas motsvara Norrbottens län, Västerbottens län, Bergslagen samt Götaland. I de två nordligaste områdena studerades hur förhållande beräknas vara idag samt om lO, 30 och 50 år, och i de två sydligaste områdena studerades hur förhållandena beräknas vara idag samt om lO, 20 och 40 år. Som underlag för beräkningarna användes alla avdelningar i ett av Sveaskogs två avdelningsregister, nämligen Fagus. I de i studien ingående områdena ligger så gott som hela innehavet i avdelningsregistret Fagus. Mindre delar ligger dock i ett annat register och ingår ej i studien. I Fagus finns all den mark som före sammanslaganingen av AssiDomän och Sveaskog hösten 2001 tillhörde AssiDomän. Större delen av Sveaskogs innehav ingick alltså i beräkningarna, som i huvudsak utfördes med hjälp av programmen Arc View och Excel. Vad gäller gränssträckor mot andra ägoslag så är gränssträckan mot myr den klart längsta. Detta gäller framfår allt i norra Sverige (i dagsläget en medellängd på 45,6 m/ha och 42,6 m/ha i Norrbotten respektive Västerbotten), där denna sträcka är ungefår dubbelt så lång som i södra Sverige (i dagsläget en medellängd på 36,9 m/ha och 20, l m/ha i Bergslagen respektive Götaland). I norra Sverige ökar gränssträckan mot myr medan den minskar i södra Sverige. I Bergslagen är denna minskning kraftig. Den sammanlagda gränssträckan mot andra ägoslag (i dagsläget som mest en medellängd på 68,9 m/ha i Bergslagen, som minst 52,2 m/ha i Götaland) minskar på sikt i de två sydligaste områdena relativt mycket. I Västerbotten och Norrbotten är denna sträcka någorlunda konstant. I Norrbotten ökar medelstorleken på avdelningarnas figurlagda areal kontinuerligt från dagens 12,0 ha till15,8 ha om 50 år. I Västerbotten kan ingen tydlig trend urskiljas. Där håller sig medelstorleken på avdelningarna inom intervallet 13,6 till17,4 ha. I Götaland och Bergslagen är avdelningsstorlekarna betydligt mindre än i norra delen av landet. I dessa två områden är medelstorleken idag 3,9 respektive 4,3 ha, får att om 20 år ha minskat med hela 40% till2,4 respektive 2,6 ha. Om 40 år beräknas storlekarna åter ha ökat, fast dock inte till dagens storlekar. Medelavståndet till väg i Bergslagen och Götaland minskar sakta över tiden. I Norr-och Västerbotten är avståndet om lO och 30 år något längre än idag sett utifrån befintligt vägnät. Om 50 år är avståndetjämfört med idag cirka 35% längre i Norr- och Västerbotten om inga nya vägar byggs. Variationerna för de övriga egenskaperna är inte lika stora, eller kan inte anses som lika betydelsefulla, som de som nämnts ovan.