Vegetation responses to Late Glacial climate shifts as reflected in a high resolution pollen record from Blekinge, south-eastern Sweden, compared with responses of other climate proxies

Abstract: Denna studie fokuserar på en nästan 1700 år lång sjösedimentsekvens från Hässeldala Port i centrala Blekinge, sydöstra Sverige. Den omfattar övergångsperioden mellan pleistocen och holocen, eller mer precist eventen GI-1a och GS-1 samt början av den holocena epoken i iskärnorna, vilket motsvarar de sydsvenska pollenzonerna sen allerød till tidig preboreal. För att studera den senglaciala klimatutvecklingen, och tidsförskjutningar mellan olika klimatindikatorer, har det tidigare utförts flera undersökningar på samma lokal. I denna studie utfördes detaljerade glödförlustanalyser för att möjliggöra korrelation med tidigare utförda och detaljerade analyser av organisk halt. Eftersom den tidigare dataserien var extremt väldaterad med 49 st 14C-analyser av terrestra makrofossil, var det möjligt att upprätta en detaljerad kronologi för den nya sedimentsekvensen. En mycket tät pollenanalys genomfördes för att jämföra vegetationsresponsen med data för andra klimatindikatorer från tidigare undersökningar. Sådan analys är särskilt viktig i anslutning till kritiska övergångar mellan varma och kalla perioder. Den pollenbaserade rekonstruktionen visar att den gradvisa inledningen av kallperioden yngre dryas började för 12770 cal sedan och karakteriserades bl.a. av minskande pollenvärden för Empetrum. Dock inträffade den kallaste delen av kallperioden yngre dryas, vilken främst karakteriserades av ökade pollenfrekvenser för Artemisia, Dryas octopetala och Juniperus, mellan 12540 och 11850 år före nutid, och varade alltså mindre än 700 år. Övergången mellan pollenzonen yngre dryas och pollenzonen tidig-holocen förefaller att vara mer gradvis än övergången mellan pollenzonerna sen allerød och yngre dryas och varar 200-300 år, samt kännetecknas främst av stigande värden för Empetrum–pollen och avtagande frekvenser av Artemisia-pollen. Korrelation med de andra undersökningarna visar på en samstämmig respons hos de olika klimatindikatorerna på de större klimatförändringar som ses i pollenstratigrafin, även om det finns vissa tidsförskjutningar dem emellan