Rörflen som strömedel i djupströbäddar för nötkreatur

Abstract: På grund av de blöta höstarna de senaste åren har priset på halm stigit. Intresset har därmed ökat för att börja odla och använda energigräset rörflen som alternativt strömedel. Rörflen slås sent på hösten eller tidigt på våren för att sedan balas i slutet på april, eller i början på maj. Praktiska erfarenheter tyder på att rörflenets ströegenskaper är likvärdiga med halmens men inga vetenskapliga studier har hittats på exempelvis uppsugningsförmåga eller dammförekomst. Tidigare erfarenheter har också visat att spridning av gödsel med inblandning av rörflen orsakat oönskad rörflenstillväxt i spannmålsfält. Syftet med studien var att ta reda på mer fakta om rörflenets ströegenskaper. I studien jämfördes användningen av rörflen i djupströbädd med havrehalm och kornhalm. Under sex veckors tid undersöktes tre olika boxar med en typ av strömdel i varje box. Beläggningsgraden var 0,8 m2 liggyta/100 kg levande vikt. Ströåtgången mättes genom att vid varje strötillfälle väga ströet och mäta TS-halten. Den respirabla dammhalten i luften mättes vid flera strötillfällen med hjälp av ett direktvisande, partikelräknande instrument. Dessutom undersöktes djupströbäddarnas temperatur, TS-halt (torrsubstans) och tillväxt. Studien kompletterades med laboratorieexperiment för att undersöka uppsugningsförmågan hos hel, riven och rivna rörflensbriketter från olika delar av Sverige samt skördat vid olika tidpunkter. Rörflenets uppsugningsförmåga jämfördes med kornhalm, havrehalm, vetehalm, torv, och kutterspån. Uppsugningsförmågan mättes genom att blötlägga torkat provmaterial i vatten för att ta reda på uppsugningshastighet och total uppsugningskapacitet. Dessutom undersöktes fröförekomsten i rörflensbalar genom att räkna antalet frön. Resultatet visade att den genomsnittliga ströåtgången med hänsyn till beläggningsgraden var högre för rörflen än för kornhalm men nästintill lika som ströåtgången av havrehalm (2,0; 1,4 respektive 1,9 kg/dag per 100 kg levandevikt). Rörflenet dammade mer än havrehalmen men inte signifikant mer än kornhalmen (5,9; 2,5 respektive 4,6 mg/m3 per strömängd i kg TS/s). Rörflenet hade inte signifikant högre uppsugningshastighet (% av 170 g vatten uppsuget under 1 timme för 35 g strömedel) än något annat strömedel. Det enda strömedel som hade signifikant högre uppsugningshastighet än rörflenet (29 %) var kutterspånet (47 %). Med avseende på total mängd uppsuget vatten hade rörflenet från Godås signifikant lägre uppsugningskapacitet än torv och kornhalm från samma gård (2,3; 5,3 respektive 3,0 g vatten/g strö). Inga signifikanta skillnader i uppsugningsförmåga fanns mellan rörflen från olika delar av Sverige och inte heller mellan höstslagen och vårslagen rörflen. Riven rörflen från Godås hade signifikant snabbare uppsugningshastighet än hel rörflen (23 respektive 29 % av 170 g vatten uppsuget under 1 timme). Undersökningen av rörflensfrö visade att vårskördad rörflen innehöll en liten mängd frön (62 g/ton strö). Resultatet av studien tyder på att rörflen fungerar bra i djupströbäddar trots något sämre ströegenskaper än halmen. Ströbädden blir mer kompakt än vid användning av halm, vilket kan påverka komposteringsprocessen. Viktigt är därför att strö rikligt och ofta, framförallt vid etableringen av djupströbädden och eventuellt blanda in torv för att öka uppsugningsförmågan. Eftersom rörflenet dammar är troligtvis användning i väderskyddande stallar med stort luftutbyte det mest optimala. Fler tester krävs för att styrka resultaten av studien. Det skulle vara intressant att mäta och jämföra rörflenets ströåtgång med halm i volym istället för i vikt.