Epizootiberedskap i Sverige

Abstract: Epizootier är allvarliga djursjukdomar som kan få stora konsekvenser för samhället. Det finns specifik lagstiftning både på svensk och europeisk nivå kring dem och varje misstanke om ett fall av en sådan ska anmälas. Epizootier har historiskt alltid haft en stor roll i den veterinärmedicinska kåren och samhället i stort och även så idag då nyheterna med jämna mellanrum med stora rubriker varnar för fågelinfluensa, afrikansk svinpest och andra uppseendeväckande sjukdomar. Flera myndigheter i Sverige är inblandade i arbetet med beredskap för och övervakning av epizootier såväl som hanteringen av situationer med ett eller flera fall av epizootisk sjukdom. För en god övervakning och effektiv hantering av misstänkta situationer krävs det att samtliga inblandade, från den enskilda djurägaren till högsta ansvariga för epizootiberedskap på Jordbruksverket, vet sina skyldigheter, roller och begränsningar samt att inblandade kan samarbeta och kommunicera på ett för alla konstruktivt sätt. Med bakgrund av detta var syftet med denna studie att undersöka en del av den kedjan, nämligen arbetet med epizootiberedskap på länsstyrelserna, Livsmedelsverket och Distriktsveterinärerna. Detta genom att studera personalens egen uppfattning om arbetet på sin myndighet och sin beredskap. Studien genomfördes genom telefonintervjuer med länsveterinärer och en webbaserad enkät bland fältveterinärer anställda på Livsmedelsverket och Distriktsveterinärerna under hösten 2018. Resultaten visade att arbetet till stor del upplevs fungera bra och att veterinärerna anser att epizootiberedskapsarbete är viktigt. Det som bedöms saknas på länsstyrelserna är främst simuleringsövningar eller motsvarande med alla berörda aktörer inblandade för att träna inför skarpa lägen och ett system för länsveterinärer att hantera mycket vaga misstankar om epizootier som i dagsläget bedöms vara svåra att hantera. De sjukdomar som främst behöver övas inför bedömdes vara afrikansk svinpest och mul- och klövsjuka. Livsmedelsverkets och Distriktsveterinärernas anställda är generellt väl förberedda på fall av epizootisk sjukdom men även på dessa organisationer kan fler övningar vara önskvärda.