Biologisk nedbrytning av plogsulan : växtföljder, klimat och användningsområden

Abstract: Strukturrationaliseringen i jordbruket påverkar i stor utsträckning lantbruksmaskinernas storlek vilket gör att vi går mot allt större och tyngre maskiner. Detta påverkar i stor utsträckning markpackningen. Ett sätt att komma förbi detta är att använda sig av fasta körspår (CTF ). Andra sätt är att välja strukturförbättrande grödor och strukturförbättrande bearbetningsmetoder. Denna uppsats tar upp de två sistnämnda punkterna och deras effekt på biodiversiteten. Arbetet har bestått av två delar: en litteraturstudie och ett infiltrationsförsök. Infiltrationsförsöket har gjorts i ett befintligt försök på Alnarps Egendom. Försöksresultaten ger vid hand att kunskapen om att grödor med pålrot kan penetrera plogsulan och öka markens infiltrationsförmåga kan stämma. De yttre påverkansfaktorerna har dock varit många vilket gör resultaten osäkra. Litteraturstudien har givit vid hand att det finns stora möjligheter att påverka markstrukturen genom val av grödor med pålrot. Exempel på grödor som diskuteras i arbetet är lusern och rättika, vilka verkar vara de grödor som ger bäst effekt och verkar lättast att odla. Ett problem med rättikan är att den inte tål temperaturer under -4 grader Celsius. Även grödor som honungsört, rödklöver och cikoria diskuteras. Sammantaget har dessa grödor en god inverkan på plogsulan. En sak som framkommit i arbetet är att dessa grödor har en positiv effekt på rikedomen av mikroorganismer och att efterföljande gröda utnyttjar de porer som bildats. Detta bidrar till att förbättra rotmiljön då rotexudatet från dem är positivt för mikroberna som lever runt plantans rötter. Man kan också genom att rötterna får möjlighet att ta sig ner på ett större djup öka möjligheten till närings- och vattenupptag från de djupare marklagren. En effekt av detta är också att stor daggmask gynnas efter som den använder bioporerna som gångsystem och skydd. Detta ger en ökad infiltration och en gynnsammare rotmiljö då daggmaskexkrement är näringsrikt. För att ytterligare gynna stor daggmask är det viktigt att man väljer rätt bearbetningsmetod. Här visar sig att reducerad bearbetning eller direktsådd är att föredra då dessa metoder inte påverkar stor daggmask i lika stor utsträckning som ett system med plöjning. Under arbetets gång har det också visat sig att daggmask har en positiv inverkan på nedbrytningen av halm som är smittat av fusariumsvamp. Detta är dock bara bekräftat i laboratorieförsök, men känns väldigt intressant inför framtiden. Vid reducerad markbearbetning brukas inte alla växtrester ned vilket också det påverkar smittspridningen. Den gängse metoden för att hantera DON problematiken är att plöja ner växtresterna nogsamt efter som det idag inte finns några preparat som är godkända att använda. Ett annat dilemma i sammanhanget är att daggmasken inte är födogeneralist vilket gör att den kanske inte äter så mycket svampangripen halm som man skulle kunna önska. Det finns en risk att man kan tvingas öka användningen av bekämpningsmedel då grödor som exempelvis oljerättika, rättika och raps och rybs är närbesläktade med varandra och därmed riskerar att föra smitta vidare mellan varandra. Här skulle daggmasken kanske kunna påverka halten av svampsporer i marken. Det har dock visat sig att daggmasken är känslig för många kemiska preparat, vilket skulle medföra att man genom att bekämpa svampsjukdomarna också minskar förekomsten av daggmask i jorden. Daggmaskens positiva effekt i marken är mycket intressant inför framtiden och här kan finnas väldigt mycket att vinna i form av en förbättras ekonomi för brukaren och inte minst en ökad biodiversitet vilket på många sätt skulle kunna gynna mångfald och miljö.