Välbefinnande i stadsrummet : en undersökning i vilka aspekter som kan bidra till att göra stadsrummet mer socialt hållbart

Abstract: Mänskligheten står inför flera större utmaningar så som urbanisering, försämrad folkhälsa, klimatförändringar och segregation. Fler av utmaning-arna är speciellt utmärkande i de urbana regionerna vilket ökar behovet av en hållbar stadsutveckling. Detta arbete fokuserar på den sociala dimen-sionen av hållbar stadsutveckling och då speciellt på välbefinnande. Syftet har varit att undersöka hur landskapsarkitektur skulle kunna bidra till en hållbar stadsutveckling i avseende på att öka känslan av välbefinnande bland medborgarna. För att ta reda på detta har arbetet börjat med en litteraturstudie som går in på vad som utmärker välbefinnande. Konceptet studeras där det fram-kommer att deltagande, engagemang, social interaktion och inkludering i gemenskap är viktiga aspekter. Det framkommer också att tillfällig land-skapsarkitektur skulle kunna verka som medium för att bringa samman välbefinnandeaspekterna med offentlig konst och kultur. Sett utifrån resultaten från litteraturstudien undersöks därefter ett antal, både internationella och nationella, styrande direktiv för stadsutveckling. Detta för att redogöra hur de hanterar frågan med välbefinnande och denna typ av landskapsarkitektur. New Urban Agenda var direktivet som valdes ut för vidare analys mot fem olika projekt, varav fyra från Nya Zeeländska organisationen Gap Filler samt ett samarbetsprojekt från Malmö kallat Urban Layers, ett initiativ från Ekologigruppen, MORF och Tyréns. Var för sig beskrivs projekten och analyseras sedan mot litteratur-studien och New Urban Agenda för att ta reda på vilka aspekter av dem som bidrar till den sociala dimensionen av hållbar stadsutveckling. Resultaten visar att tillfällig landskapsarkitektur med konstnärliga och sociala tendenser skulle kunna bidra till en förbättrad känsla av välbefin-nande, förutsatt att medborgare bjuds in att delta i processen, från idé, planering, byggnation och nedtagning. Denna typ av landskapsarkitektur verkar inbegripas av New Urban Agenda men det är oklart om det faller inom ramarna för de nationella strategier och mål som studerats i detta arbete. Arbetet belyser spretigheten i de svenska direktiven där de sociala, ekologiska och ekonomiska aspekterna i de flesta fall hanteras separat. Bristen på helhetsperspektiv skulle kunna påverka implementationen av de globala hållbarhetsmålen negativt samt leda till att möjligheter för att öka välbefinnandet i städerna går förlorade.