Lek, lärande & rörelse på bostadsgården med dagvatten som resurs

Abstract: Föreliggande studie utreder hur dagvatten kan användas som resurs för att främja lek, lärande och rörelse på bostadsgården. I urbana sammanhang ses ofta dagvatten som ett problem då stora vattenflöden överbelastar vår infrastruktur med förödande konsekvenser. Förtätningen av våra städer gör att vi måste utforma multifunktionella ytor. Bostadsgården utgör den närmsta grönytan för stadsborna som till följd av platsbristen måste erbjuda fler funktioner. Naturen har en positiv inverkan på vårt välmående och vi ser även att det är populärt att både utföra både fysisk rörelse och bedriva lektioner i naturen. Vatten som naturelement utgör dessutom ett lekfullt material att interagera med. Sätter vi allt samman, ser vi en stor potential i att skapa dagvattenhantering som erbjuder lek, lärande och rörelse på bostadsgården. Tyvärr bjuder öppna dagvattenanläggningar sällan in till interaktion - en potential som gås miste om. Dagvatten medför samtidigt hälsorisker på grund av förekomst av virus och föroreningar vilket skapar en oro inför barns lek med dagvattnet. Detta kan vara en anledning till att dagvattenanläggningar som bjuder in till interaktion med dagvatten inte redan anläggs. Syftet med studien är att bidra med underlag med målsättningen att undersöka hur man kan konceptualisera lek, lärande och rörelse i gestaltningen av dagvattenhantering på gården. Studien har en kvalitativ ansats och har genomförts med en litteraturstudie, intervjuer med sakkunniga, eget experimenterande med vatten och designstudier av två bostadsgårdar i Malmö. Utifrån detta har insikter uppstått och använts i gestaltning av designstudieobjekten. Insikterna tillsammans med reflektioner från gestaltningsprocessen har till sist sammanställts i en samling av designverktyg. Enligt litteraturen används vatten ofta i lek och genom att iaktta vattnets egenskaper skapas även en allmän naturvetenskaplig förståelse. Barns lek är kravlös och uppstår spontant, till skillnad från vuxna som leker på ett diskret sätt. Detta uppdagades under eget experimenterande med vatten. För inkorporerandet av lärande och vatten formulerades två strategier, nämligen lärande drivet av narrativet och av fascinationen. Lärandestrategierna var drivande i respektive gestaltning vilket resulterade i två olika utformningar. De studerade gårdarna i designstudien visade sig i sitt innehåll och sammanhang, ha olika förutsättningar och upplevelser. För att definiera upplevelsen utarbetades atmosfärsdiagrammet som ett hjälpmedel. Utifrån litteraturen och intervjuer hittas heller inga specifika krav gällande rening och utformning av dagvatten som gör det lämpligt för interaktion. Uppsatsen leder fram till att lärandet behövde konceptualiseras genom två framtagna lärandestrategier till skillnad från leken och rörelsen. Våra framtagna lärandestrategier narrativet och fascinationen utesluter inte varandra. Gestaltningen av bostadsgården på Augustenborg visar tydligt hur fascinationen finns i narrativet. Gestaltningsprocessen för narrativet respektive fascination var olika. En gemensam nämnare var att insikterna från den autentiska leken under vårt eget experimenterande tillämpades i båda processerna. För att definiera komplexa och individuella upplevelser såsom atmosfär underlättar det att uttrycka sig visuellt, vilket atmosfärsdiagrammet som verktyg är anpassat efter. Slutligen för att minska oron kring förekomsten av föroreningar och virus i dagvatten kan man genomföra tidiga medborgardialoger i projekteringsskedet och regelbundna uppföljningar efter färdigställd dagvattenanläggning. Delaktigheten ökar chansen för positivt mottagande och ger de boende kunskap kring dagvattenhantering. Delaktigheten och kunskapen kan också lugna oroliga föräldrar samt förebygga och eliminera förutfattade meningar kring risker med dagvattenlek. På längre sikt kan detta generera en mer positiv inställning till dagvatten i allmänhet.