Återhämtning i staden : en undersökning av egenskaper i utemiljöer som bidrar till mental hälsa

Abstract: Det här är ett examensarbete på 30 hp utfört vidinstitutionen för stad och land, SLU Ultuna. Bakgrundentill arbetet kommer sig av att allt fler människor idagbor i tätorter (Boverket 2011a; WHO 2008a) samtidigtsom antalet personer med oro, ångest och stress ökar(Socialdepartementet, 2002). Enligt WHO (2008b)förväntas mental ohälsa vara en av de största orsakernatill sjukdom i hela världen år 2020, oavsett kön ochålder. När städer växer sker det ofta på bekostnadav den urbana naturen (Borgström 2011) och deekonomiska och ekologiska aspekterna väger oftatyngre än de sociala i stadsbyggnadssammanhangoch i hållbarhetsdiskussioner (Granvik 2011).Syftet med arbetet är därför att diskutera sambandenmellan fysisk miljö, mental hälsa och stress. Syftet ärockså att belysa vikten av dels de sociala aspekternai ett hållbart stadsbyggande, dels vikten av grönamiljöer i staden som platser för återhämtning samt attvisa hur en verklig plats kan utformas för att bidra tillåterhämtning. Målet är att undersöka vilka egenskaperi en miljö som bidrar till återhämtning. Genom ettgestaltningsförslag på en befintlig park undersökshur sådana eventuella egenskaper kan användas i enverklig situation. På så sätt visas hur en restorativ miljöskulle kunna se ut.Frågorna som arbetet ska besvara är följande: Vilkaegenskaper i en miljö bidrar till dess restorativa verkan?och Hur kan dessa egenskaper användas i utformningav en plats för att den i största utsträckning ska bidra till återhämtning?Tematiskt avgränsas arbetet till gröna miljöer sombidrar till återhämtning, mindre stress och oro. Detär vad miljöerna består av och hur de är uppbyggdasom undersöks. Återhämtning handlar både om fysiologiska och emotionella effekter (Ulrich, Simons, Losito, Fioritio, Miles & Zelson 1991; Grahn & Stigsdotter 2003). Fokus är de fysiologiska och emotionella effekterna som restorativa miljöer ger och som i förlängningen bidrar till mental hälsa. Därav arbetets titel Återhämtning i staden - en undersökning av egenskaper i utemiljöer som bidrar till mental hälsa. Genom en litteraturstudie har kunskaper inhämtats kring vad som orsakar stress och vilka egenskaper i en miljö som bidrar till återhämtning. Stephen Kaplan, Rachel Kaplan och Robert L. Ryan (1998) skriver i sin bok With People in Mind. Design and management with everyday nature att en utomhusmiljö vars syfte är att bidra till återhämtning ska ha ett antal kvaliteter. Först och främst ska miljön vara förenlig med återhämtning, vilket innebär att den som vill ska kunna finna lugna och avslappande ytor att vistas på. Miljön ska ge en känsla av att vara i en annan värld. Man ska vara borta från stresskällan, antingen fysiskt eller mentalt. Dessutom ska det finnas ett omfång, en känsla av att miljön är utbredd och stor. Detta kan uppnås även på en liten yta, med hjälp av hur platsens innehåll organiseras. Slutligen ska miljön ge möjlighet till fascination. Sådant som fascinerar avleder tankarna och sker utan ansträngning. På så vis kan hjärnan vila och återhämtning tillåts. Fascinationen kan väckas av både miljön i sig och genom olika aktiviteter. Grahn och Stigsdotter (2010) har kommit fram till att det finns några speciella dimensioner i en utomhusmiljö som vi människor uppskattar. De har upptäckt att de dimensioner som mest korrelerarmed stress är natur och skydd. Natur innebär att miljönska vara designad på naturens egna villkor och attnaturen visar sin växtkraft. Skydd står för att miljönska upplevas som trygg och omsluten samt att man kommer riktigt nära naturen. En miljö som ska vara så restorativ som möjligt bör bestå av en kombination av natur, skydd och artrik samt ingen eller liten närvaro av social. En artrik miljö ger möjlighet att upptäcka en mängd arter, både växter och djur. Den sociala dimensionen står för att miljön ger utrymme åt sociala aktiviteter.Andra egenskaper som påverkar möjligheten till återhämtning är buller, materialval och hur trygg platsen upplevs. Allt detta är sådant som genom stadsplanering och gestaltning går att påverka. Husens placering och trafikregleringen i ett område påverkar exempelvis den faktiska bullernivån, medan plank och visuella avskärmare kan hjälpa till att ta fokus från trafiken och därmed sänka den upplevda bullernivån (Berglund, Kihlman, Kropp &Öhrström 2004). Materialen bör så långt som möjligt harmoniera med platsen. Grus, gräs, bark och sand är material som har en positiv effekt på återhämtningen (Kaplan et al 1998). En grusad gång knastrar och gör att fotgängare sänker farten, vilket bidrar till en lugnare karaktär på platsen (Hedfors 2004). En helt rak gångväg kan upplevas som väldigt lång. Om den slingrar sig fram upplevs sträckan i sekvenser och nya saker framträder efter varje krök, detta triggar fascinationen och därmed återhämtningen. Vägens sträckning måste dock följa platsens naturliga förutsättningar (Gehl 2010; Kaplan et al 1998).I en större skala påverkar även stadsplaneringmöjligheten till återhämtning. Närheten har storbetydelse. Ju kortare avståndet är mellan bostadoch grönområde, desto oftare besöker mandet (Grahn & Stigsdotter 2003; Boverket 2007a).Tillgänglighet är en annan aspekt som påverkar hurgrönområden används, liksom tiden. Ju längre tid man vistas i ett grönområde desto mer avslappnadblir man (Ulrich et al 1991). Dock visar det sig att ävenkorta vistelser i urbana grönområden har en restorativeffekt (Kaplan et al 1998).Gestaltningsförslaget har haft som syfte att undersökahur kunskaperna från litteraturstudien kan översättastill verkligheten och därigenom konkret visa huren restorativ miljö kan se ut. Parken som valts ärÖsterplan i Uppsala, en central och långsmal parkutmed järnvägen. Många människor bor och rör sig iområdet kring parken, men idag finns få möjligheteratt vistas där. Det saknas uppehållande aktiviteter ochdessutom upptas halva parkytan av parkeringsplatser.De analyser som jag genomfört visar att parken harpotential att bli en restorativ plats genom att befintligakvaliteter tas till vara och nya adderas. Genom attkoppla parken till befintliga gång- och cykelstråk motnorr och söder ökar tillgängligheten till parken.Den nya utformningen av Österplan tar utgångspunktfrån de kvaliteter som Kaplan et al (1998) hävdadevar nödvändiga för återhämtning samt Grahn ochStigsdotters dimensioner (2010). Som övergripnadeledord använder jag fascinerande upplevelser ochdet genomsyrar därför alla de övriga begreppen.Konceptet för gestaltningen är hela väven, vilket syftartill att läka samman parken med de omkringliggandegång- och cykelstråken, utnyttja hela parkytan förvistelse samt göra det till en restorativ miljö. För atttrigga fascinationen delas parken upp i flera rum medolika karaktärer och mindre hållplatser att stannatill på. Rummens placering utgår från den befintligavegetationen på platsen samt soliga respektiveskuggiga områden. Det gör att man måste röra sig föratt uppleva parkens alla delar. Det går även att rörasig på olika nivåer, vilket ger ytterligare en möjlighettill fascination. Entréerna till parken är anonym och enkla för att öka känslan av att gå in i en annan värld. Parken ska upplevas som trygg och skyddad från den bullriga staden som finns runt omkring. Därför omgärdas parken av en skärm mot järnvägen och klippta avenbokshäckar mot husfasaderna på motsatta sidan. Litteraturstudien och gestaltningen har visat att det med relativt enkla medel går att förändra en befintlig miljö i staden så att den blir mer restorativ. Österplan ger med den nya utformningen fler möjligheter till återhämtning genom att innehållet är mer varierat och att den nu är mer attraktiv att vistas i. Därmed är platsen mer restorativ än tidigare. Gestaltningsförslaget är ett alternativ till hur Österplan kan utformas för att bidra till återhämtning och det finns naturligtvis fler lösningar. Kaplan et al (1998) ger konkreta exempel på hur omfång och en annan värld uppnås och vad som kan fascinera. Författarna har gett kvaliteterna en fysisk form, vilket gör att de blir enkla att använda i gestaltningen av en plats. Grahn och Stigsdotter (2010) hävdar att mer forskning krävs för att dimensionerna ska kunna användas i gestaltningssituationer. Dimensionerna beskrivs inte lika konkret och vilket gjort att det är jag själv som fått ge dem en fysisk form. Trots detta har både kvaliteterna och dimensionerna varit en stor hjälp under gestaltningen, eftersom de bidragit till att miljön är varierad och rymmer en stor mängd olika egenskaper. Detta talar för att miljön vid ett verkligt genomförande tilltalar en stor grupp människor. En fara som jag ser det med att använda kvaliteternaoch dimensionerna i en gestaltning är dock att det lättblir en checklista som prickas av. Men bara för att detfinns något som fascinerar och en stor artrikedom är det inte säkert att miljön är restorativ. För att undvika detta är det viktigt att se miljön som en helhet. Landskapsarkitektens uppgift är att väva ihop allt innehåll och alla aspekter som framkommer under arbetsprocessen så att de sammantaget bildar en attraktiv miljö som människor vill vistas i. Blnad det viktigaste när en restorativ miljö ska skapas är att planeraren eller gestaltaren har kunskap om vad som bidrar till återhämtning och en medvetenhet om platsens förutsättningar. Vad är bra och vad är dåligt? Finns grunden för en restorativ plats alls eller är det bättre att satsa på en annan miljö? Vad är de största hoten mot återhämtning och hur kan de motverkas? Här kan kvaliteterna och dimensionerna vara en bra vägledning och fungera som ett verktyg för att utvärdera situationen på platsen idag. För att framtidens städer ska vara bra livsmiljöer för människor måste de gröna miljöerna inne i städerna värnas. Planering av våra städer lägger grunden för de enskilda platsernas möjligheter att vara restorativa miljöer. Beroende på en plats geografiska läge och omgivning är förutsättningarna för återhämtning olika. En plats som ligger i en bullerutsatt miljö har exempelvis andra förutsättningar är en plats som ligger mer avskild och långt från bullerkällor. Båda platser kan dock med en genomtänkt utformning bli viktiga för människor som bor i närheten. Det måste alltså tas medvetna beslut angående hur våra städer byggs, för det är i slutändan vi själva som ska bo och leva våra liv där. Min förhoppning med detta arbete är att den somläser det ska få mer kunskaper kring gröna miljöersbetydelse för människors hälsa och att de socialaaspekterna av stadsbyggnad därmed får en högrestatus än de har idag.