Effekter av olika tillväxthastigheter under kalvperioden

Abstract: Rekryteringsdjur i svenska mjölkkobesättningar har traditionsmässigt inte blivit uppmärksammade. Tiden från födsel till inkalvning ses ofta som en kostsam transportsträcka. Det är först när de börjar avkasta mjölk och generera pengar till gården som de börjar bli av intresse. På Alnarps försöksgård, Mellangård, genomfördes det 2000-2001 en tillväxtstudie på kalvar under mjölkperioden. Totalt ingick 62 kalvar, hälften fick en hög mjölkgiva och resterande fick en lägre mjölkgiva. Det gav två grupper, en med hög tillväxt (H) och en med lägre tillväxt (L). Under kvigperioden fick alla kvigor samma utfodring oavsett tidigare grupp. Nedan följer en sammanställning av tidigare försöksresultat som visar tendenser hur en god jämfört med normal tillväxt på kalv och kviga påverkar den framtida kon. Från den dagen kalven föds är det viktigt att vara målmedveten med dess uppväxt. Det är många saker som påverkar kalvens hälsa så som inhysnings- och utfodringssystem, fodrets konsistens och kvalité som i sin tur påverkar kalvens tillväxt. För den nyfödda kalven är det oerhört viktigt att få i sig rätt mängd råmjölk i rätt tid. Råmjölken hjälper kalven bygga upp sitt immunförsvar som i sin tur minskar risken för sjukdom hos kalven vilket kan leda till minskad tillväxt. De vanligaste kalvsjukdomarna är diarré och lunginflammation. Då kvigan har en stor tillväxtpotential under kalvperioden är den perioden viktig att ta vara på för att få kalven att utvecklas och växa maximalt. Det rekommenderas att kalven bör ha en daglig tillväxt på minst 650g. Kalvarna i det försöksmaterial som vi sammanställt har haft en tillväxt mellan 537-986 g/dag. Andra försök har visat att kalvar med en hög tillväxt, runt 1000 g/dag, har vid sin första laktation gett en högre avkastning än de kalvar som haft en betydligt lägre tillväxt under mjölkperioden. Kalvarna som ingått i detta projekt har inte visat någon tendens att de skulle ge en högre avkastning. Det är viktigt att visa på de effekter som olika skötsel- och utfodringsstrategier till kalvar och kvigor har på den blivande kon. När kvigan är mellan 3-13 månader säger man att hon befinner sig i den kritiska perioden, då är risken stor att hon vid överutfodring ansätter fett i juvret med en låg avkastning som följd. Svenska rekommendationer har länge varnat för effekterna av en för hög tillväxt under denna period, max 650-750g/dag. Följderna av detta är att svenska mjölkproducenter blivit restriktiva i sina foderstater till rekryteringskvigor då rädslan för överutfodring varit stor. Det har fått till följd att många kvigor underutfodrats av framförallt proteinfodermedel. Det finns mycket forskning inom ämnet och det tvistas hur kritisk perioden egentligen är. Det finns forskare som menar på att den kritiska perioden finns men den genetiska kapaciteten för tillväxt har ökat. De menar på att det djurmaterial som finns i dagsläget tål högre tillväxt under den kritiska perioden än de djur som fanns när de första upptäckterna gjordes. Sammanställningen vi har gjort av material på tillväxt under kritiska perioden och den framtida avkastningen visar ingen tendens att den kritiska perioden skulle påverka avkastningen så länge tillväxten inte överstiger 1000g per dag. Försök har visat på att lägre inkalvningsålder ger en lägre avkastning. Det har ofta att göra med att ett äldre djur är mer utvecklat och har en högre vikt, vilket i sin tur har ett positivt samband med avkastningen. Det ska dock inte glömmas bort att ställa den något lägre avkastningen mot den högre uppfödningskostnaden för en äldre kviga. Det finns kalkyler, på hur mycket det kostar att föda upp kvigan, som visar på hur mycket man kan spara på att låta kvigan kalva in tidigare. Dock så måste kvigan vid inkalvning ha uppnått tillräcklig vikt så att man får en väl fungerande och hållbar ko. Materialet från försöket på Mellangård har sammanställts för att illustrera hur inkalvningsvikt och inkalvningsålder påverkar mjölkavkastningen. Det visar en tendens på att, precis som det nämns ovan, att en högre inkalvningsålder ger en högre avkastning. Dock visar sammanställningen ingen tendens på att vikten vid inkalvning skulle påverka avkastningen inom det tillväxtintervallet som undersöktes. Grupperna med hög (H) respektive låg (L) tillväxt jämfördes när det gällde registrerade behandlingar, antal laktationer och utslagsorsak. I rapporter från försöket beskrevs det att kvigorna med en högre inkalvningsålder än 25 månader visade en klar tendens till fler kalvningssvårigheter. Grupp H visar på 43 % av det totala antalet registrerade sjukdomar och grupp L 57 %. Antalet laktationer har jämförts med tillväxten dag 0-90. Den tendens som går att utläsa av tabellen är avsaknaden av kvigor med hög tillväxt och många laktationer. Utslagsorsakerna av djuren har sammanställts, grupperna är uppdelade var för sig. Det bör nämnas att Mellangård drabbades av salmonella hösten 2005 och sommaren 2006 slogs samtliga kor ut. Därför är det svårt att klargöra några tendenser både vad det gäller antal laktationer och utslagsorsaker.