Att förstå och förutsäga hundens stressnivå : vägen mot den stressfria veterinärkliniken

Abstract: Så gott som alla hundar upplever veterinärbesök under sin livstid. Flertalet hundar förknippar dessa besök med stress och/eller rädsla. Detta är inte bra för hunden och kan leda till en ökad arbetsmiljörisk för veterinären som undersöker med risk att bli biten. Syftet med denna studie var att undersöka om man på ett icke-invasivt sätt kan bedöma om en hund är stressad på veterinärkliniken. Detta kan leda till kunskap om hur man bäst bör hantera hundar under deras besök till kliniken. Andra frågor studien sökte svar på är hur bra hundägaren är på att uppskatta stress hos sin egen hund på veterinärkliniken och hur väl deras uppskattning stämmer överens med testledarens och veterinärens uppskattning. En annan fråga är hur hundens ansiktsuttryck förändras innan och efter vaccinationen. Även hur god kunskap hundägare har om vanliga tecken på stress hos hundar undersöktes. Tjugo hundar med en bokad tid för vaccination ingick i studiepopulationen. Utifrån en studie av Lind, et al. (2017) gjordes ett socialt kontakttest på samtliga hundar. Hjärtfrekvens på hundarna uppmättes i fyra faser, utomhus, i väntrummet, under undersökningen och utomhus igen. Hundens stressnivå uppskattades även av testledaren, veterinären och hundägaren på en 10-gradig likert skala. Underökningen analyserades med avseende på interaktioner mellan hundägare och hund samt veterinär och hund från film tagen från en stationär kamera i undersökningsrummet. Hundarnas ansiktsuttryck analyserades med hjälp av DogFACS teknik som registrerade ansiktsmusklernas rörelser utifrån film tagen av testledaren under underökningen. Det registrerades i 3 olika sekvenser; innan undersökningen, precis innan injektionen och precis efter injektionen. De signifikanta resultat som uppvisades var att hälsning från socialt kontakttest var signifikant korrelerat till veterinärens bedömning (R = -0,46, P = 0,04) samt samarbete som var signifikant korrelerat till hjärtfrekvensen i undersökningen (R = -0,56, P = 0,02). Detta resultat stämmer delvis med de resultaten från Lind et al. (2017) där alla tre parametrar i det sociala kontakttestet var signifikant korrelerade till ägarens och testledarens stressbedömningar. Tydliga signifikanta resultat som påvisades av studien var att hundägarens positiva kontakt med hunden ledde till lägre hjärtfrekvens (R = 0,50, P = 0,048) och lägre stressbedömning av testledaren (R = -0,50, P = 0,03) och veterinären (R = -0,56, P = 0,01) vilket stämmer väl överens med tidigare litteratur (Kostarczyk & Fonberg, 1982; Csoltova et al., 2017). Testledarens och veterinärens stressuppskattningar var signifikant korrelerade (R = 0,63, P = 0,003) likaså testledarens och hundägarens bedömningar (R = 0,59, P = 0,006). Hundägaren fick innan undersökningen uppskatta hur stressad den trodde hunden skulle vara under undersökningen, detta visade sig stämma väl överens med hur de sedan bedömde stressen under undersökningen (R = 0,48, P = 0,03). Innan undersökningen hade hundarna ett uttryck med höga ögonbryn, detta beteende minskade allteftersom undersökningen fortsatte. Analysen av ansiktsmimiken påvisade att hundar efter injektionen uppvisade mer blinkningar och orala beteenden. Hundarna är generellt mer vända mot veterinären än hundägaren i alla sekvenser men mest efter injektionen. Slutsatsen är för att kunna använda socialt kontakttest som en förutsägande faktor för stress hos hundar på kliniken behövs ytterligare validering. Hundägare som vill ha mindre stressade hundar på kliniken bör ha mycket positiv kontakt med hunden så är vi ett steg närmare målet mot en stressfri veterinärklinik