Prevalens av frånskjutsasymmetri hos unghästar samt hästar som tävlar svår klass i hoppning och dressyr

Abstract: Ortopediska problem, som ger upphov till hälta är den vanligaste orsaken till att hästar besöker veterinär och den största anledningen till att sporthästar tvingas avsluta sin tävlingskarriär tidigare än planerat. Ortopediska skador är således ett stort problem både för hästars välfärd men även ekonomiskt för ryttare och hästägare. Tyvärr har tidigare studier kunnat visa att överensstämmelsen mellan veterinärer när det gäller att identifiera låggradiga hältor på många sätt är bristfällig. För att underlätta hältdiagnostiken har därför olika typer av objektiva rörelsesystem tagits fram som komplement till den subjektiva hältbedömningen. Dessa objektiva system är känsliga och gör det möjligt att identifiera små asymmetrier i hästens rörelser. I tidigare studier, där hästar som ansetts ohalta och välfungerande i träning av sina ägare har mätts med det objektiva mätsystemet Lameness Locator har det visat sig att en stor andel av hästarna visar lika stora asymmetrier som hästar som hältutreds på klinik för en hälta. Det som fortfarande inte är helt utrett är huruvida dessa asymmetrier alltid är kopplade till smärta eller om de även kan bero på en medfödd lateralitet. Det finns olika typer av rörelseasymmetrier hos häst och en typ som enligt den senaste forskningen verkar vara mest frekvent förekommande hos hästar som anses ohalta av sina ägare är en så kallad frånskjutsasymmetri från ett bakben. Syftet med detta examensarbete var att undersöka prevalensen av frånskjutsasymmetri från ett bakben hos hästar som tävlade svår klass i hoppning eller dressyr samt hos unghästar som var avlade mot specifikt användningsområde. Hypotesen var att prevalensen av frånskjutsasymmetri skulle vara högre hos unghästarna jämfört med elithästarna. Avseende skillnad i prevalens mellan disciplinerna var hypotesen att prevalensen skulle vara lägre hos dressyrhästarna jämfört med hopphästarna på elitnivå. Ytterligare en hypotes som testades var huruvida det fanns en skillnad i prevalens mellan de olika unghästgrupperna. Hypotesen var även att hästar som uppvisade en frånskjutsasymmetri på rakt spår i större utsträckning skulle förstärka denna asymmetri med benet som ytterben jämfört med innerben vid longering. Resultatet visade att 37 % av de 108 hästar som deltog i studien uppvisade en frånskjutsasymmetri från ett bakben. Efter att studiepopulationen delats in i fyra grupper; dressyrhästar på elitnivå (DE), hopphästar på elitnivå (HE), unghästar med dressyrstam (DU) och unghästar med hoppstam (HU) såg man att prevalensen av frånskjutsasymmetrier i de olika grupperna var enligt följande; DE 37 %, HE 48 %, DU 33 % och HU 33 %. Den procentuella skillnaden i prevalensen mellan grupperna var ej statistisk signifikant vid t-test (signifikansnivå 95%). Gällande voltspårets inverkan på frånskjutsasymmetrier på rakt spår kunde det inte ses någon signifikant ökning av frånskjutsasymmetrin när det bakben som uppvisat en frånskjutsasymmetri på rakt spår blev ytterben vid longering (parat t-test). Däremot sågs en signifikant minskning av frånskjutsasymmetrin när det bakben som uppvisade en frånskjutsasymmetri på rakt spår blev innerben vid longering (parat t-test).