Användningen av Sveriges offentliga parker under 1800-talet : ett politiskt perspektiv

Abstract: Offentliga parker började anläggas i svenska städer under 1800-talet, för första gången i historien fick idén om att alla har rätt till vackra gröna miljöer i staden spridning. Det var den borgerliga medelklassen som tog initiativ till parkerna och därmed formades de i hög grad efter deras ideal och preferenser. En avsikt med parkerna var att även arbetarklassen skulle nyttja dessa och på så vis förädlas, samlad dokumentation om i vilken utsträckning detta verkligen skedde saknas dock. Syftet med uppsatsen är att förklara hur värderingar och ideal kan göra avtryck i stadens offentliga rum och hur detta kan påverka vilka som använder dessa samt hur de används. Detta görs genom att tolka Nolins avhandling ”Till stadsbornas nytta och förslutande - Den offentliga parken i Sverige under 1800-talet” med hjälp av Gailing och Leibenaths ramverk för analys av landskapets politiska aspekter. Resultatet av analysen visar att det finns flera samband mellan de första parkernas funktioner och den borgerliga kulturen. Den tyder även på att parkerna i hög grad användes av borgarklassen och att de troligtvis inte var en lika självklar miljö för arbetarna att vistas i. Med tanke på den historiska kontexten är utfallet orimligt att kritisera utifrån moderna teorier, resultatet av studien kan dock vara ett användbart underlag för reflektion angående deltagandeprocesser för nutida landskapsarkitekter, stadsplanerare och andra liknande professioner.