Effekten av toxinbindare i syfte att minska upptag och metabolism av deoxynivalenol

Abstract: Mykotoxiner är sekundära metaboliter som produceras av mögelsvampar. Deoxynivalenol (DON) är ett vanligt förekommande mykotoxin i spannmål. Grisar kan visa symptom på kronisk toxikos vid nivåer under rekommenderade maxvärden. Bra odlingsrutiner i förebyggande syfte är inte alltid tillräckligt för att förhindra tillväxten av DON. DON tillhör gruppen trichotecener, vilka karaktäriseras av en epoxigrupp på C-12,13. Reduktion av epoxi-gruppen har visat sig ge en metabolit med betydligt lägre toxicitet. Olika djurarter metaboliserar DON på olika sätt. År 2009 godkändes en ny grupp av fodertillsatser i EU som omfattar ”Ämnen avsedda att minska mykotoxinkontaminationen i foder…”. Effekten av dessa preparat är omdiskuterad. Syftet med denna litteraturstudie är att studera effekten av toxinbindare med avseende på DON. Det finns två grupper av toxinbindare; adsorberande och biotransformerande. Adsorberande ämnen har visat sig ineffektiva med avseende på DON. Biotransformerande ämnen innebär att mikroorganismers förmåga att bryta ner mykotoxiner utnyttjas. Bakterier med denna förmåga har isolerats ur våmvätska, tarmflora från höns och ur jord. I dagsläget finns bara en kommersiell fodertillsats som med hjälp av en bakteriekultur metaboliserar DON innan det absorberas i tunntarmen. Studier där produkten har testats visar på motsägelsefulla resultat, men inget försök har med hög säkerhet kunna visa att produkten har effekt.