Utvärdering av silotorkar efter skörden 2011

Abstract: Målet med undersökningen var att få reda på hur lantbrukare som använder sig av silotorkar uppfattar silotorkarnas funktion då man lägger in spannmål med högre vattenhalt. I arbetet har 15 stycken lantbrukare intervjuats, sju från Östergötland, tre från Västergötland och fem från Skåne. Lantbrukarna i intervjuerna har olika lång erfarenhet av att använda sig av silotorkar. De lantbrukare som har haft sin siltork längst byggde den 2004, medan tre andra bara använt sina silotorkar en säsong. Av intervjuerna framkommer att de flesta lantbrukarna är nöjda med silotorkens funktion. Endast en av lantbrukarna som har intervjuats var besviken på silotorken då taket på silotorken gav vika första året han använde den. Samma lantbrukare hade aldrig lyckats torka ner spannmålen till rätt vattenhalt på hösten utan hade fått vänta till våren och torkat ner de sista procent-enheterna. Lantbrukarna som intervjuats konstaterar att det inte är några problem att lägga in spannmål med höga vattenhalter i en silotork. Av 15 intervjuade lantbrukare var det tio stycken som hade lagt in spannmål med vattenhalter mellan 24 och 30 % resterande hade antingen lyckats tröska med lägre vattenhalt, eller hade torkat ner spannmålen till 17-19 % i en konventionell varmluftstork innan de lagt in spannmålen i silotorken. Till silotorkarna används tillsatsvärme för att spannmålen ska torkas snabbare. Alla som intervjuades använde sig av oljepannor för att värma upp luften. Det kan dock konstateras att lantbrukarna som byggde sina silotorkar tidigt använder pannor med lägre effekt än de som har byggt på senare år. Anledningen till detta är att torkningskapaciteten ökar ju större fläkt du har. Oljepannorna som använts av lantbrukarna är i storleksordningen 120- 250 kW. Flera lantbrukare påpekade under intervjuerna att de haft vissa problem med att vattenhalterna varierar vid utlastning. De tror att det beror på att kondens har bildats i silon som sedan har droppat ner på den översta spannmålen. Enligt Westlin (2004) kan även boss och agnar påverka jämnheten av vattenhalten i silotorken. Det beror på att boss och agnar är betydligt lättare än spannmålen vilket leder till att de samlas i mitten av silon. Det leder senare till att luften har svårt att ta sig genom detta parti.