Påverkar kvigans tillväxt och inkalvningsålder hennes framtida mjölkproduktion och produktiva livslängd?

Abstract: Syftet med litteraturstudien vara att ta reda på om kvigans tillväxt och inkalvningsålder påverkar hennes framtida mjölkproduktion och produktiva livslängd. Kvigor i Sverige har länge haft en hög inkalvningsålder jämfört med den efterstävade inkalvningsåldern på 24 månader. Inkalvningsåldern är i genomsnitt 27-29 månader och även om det sedan länge har förespråkats att denna ålder bör sänkas, har lite hänt. Forkarna är oeniga om vilken som är den optimala inkalvningsåldern för kvigor, men är överrens om att den ligger mellan 22-25 månader. Att sänka inkalvningsåldern har flera fördelar, dels är det ekonomiskt lönsamt för lantbrukaren eftersom för varje extra månad som kvigan behöver födas upp kostar hon omkring 330 kronor. Det är även bra för kvigan eftersom hennes produktiva livslängd blir längre. Dock bör inte inkalvningsålder vara för låg eftersom kvigan då inte har tillräckligt med tid att växa. Kvigornas tillväxthastighet är viktig och påverkar, bland annat tid för brunst samt juvrets utveckling och tillväxt. Flera forskare anser att den optimala prepubertala tillväxthastigheten för kvigor är 600-700 g/dag. Det har visats i flera studier att en högre tillväxt påverkar juvret negativt, bland annat bildas färre juverceller. Dock är forskare oeniga om en hög tillväxt-hastighet påverkar kvigans mjölkproduktion under första laktationen som ko. Slutsaten av studien är att tillväxt, under främst den prepubertala perioden, och in-kalvningsålder påverkar kvigors framtida mjölkproduktion. Låg inkalvningsålder, 22-25 månader, associeras med en lägre uppfödningskostnad och längre produktivt liv, samt en högre livstidsavkastning av mjölk. Optimal tillväxten under den prepubertala perioden är 600-700 g/dag, en högre tillväxt har en negativ påverkan på mjölkavkastningen under första laktationen.