Utvärdering av bekämpningströsklar för bladsvampar i sockerbetor

Abstract: Sockerbetor angrips av flertalet bladsvampar, bland annat Cercospora beticola, Erysiphe betae, Ramularia beticola och Uromyces betae. Erysiphe betae orsakar sjukdomen betmjöldagg medan Uromyces betae orsakar betrost. För sjukdomarna som orsakas av Cercospora beticola och Ramularia beticola finns inga bra svenska namn, men i detta arbete kommer de att benämnas ”cercospora” respektive ”ramularia”. Mjöldagg och ramularia är tillsammans de två bladsjukdomar som orsakar de största och mest återkommande problemen i Sverige. Under de senaste åren har bladsvamparna och deras negativa inverkan på sockerskörden uppmärksammats mycket i vårt land. Sockerhalten i betorna påverkas negativt genom att angripna betor sätter ny blast och resultatet av det blir att sockerskörden sjunker samtidigt som den inre betkvaliteten påverkas negativt genom att blåtalet höjs.Bekämpningsstrategierna mot bladsvampar innefattar odling av resistenta sorter och fungicidbehandlingar. De sockerbetssorter som odlas kan ha en inbyggd partiell resistens mot en eller flera sjukdomar. Fastän de har en partiell resistens behövs fungicider för att upprätthålla höga skördar. Det finns två fungicider som är godkända i Sverige mot bladsvampar i Sverige; Amistar och Comet. Ingen av fungiciderna har någon kurativ verkan och därför är det viktigt att göra en behandling i tid, innan angreppen blivit för starka. Det nuvarande bevakningssystemet för bladsvampar i Sverige bygger på erfarenheter och försöksresultat från Tyskland.Syftet med detta examensarbete var att 1) studera angreppen av cercospora, betmjöldagg, ramularia och betrost i olika odlingsområden för att få mer kunskap om hur de olika sjukdomarna utvecklas under odlingssäsongen, 2) ta fram underlag för prognoser för behandling av bladsvampar i Sverige och 3) utvärdera de bekämpningströsklar som används i Sverige.Angreppen av ramularia blev svaga under säsongen 2008, medan mjöldagg var den enskilda sjukdom som stod för de största angreppen. Rost uppträdde sent på säsongen men var under den sista undersökningsveckan den sjukdom som orsakade de starkaste angreppen. Av cercospora noterades endast ett fåtal angrepp, vilket var väntat eftersom klimatet i Sverige normalt inte är tillräckligt varmt för att gynna utvecklingen av denna sjukdom.Angreppen av ramularia och rost påverkas till viss del av odlingsområdet. Ramularia gynnas av en kort växtföljd och det tillsammans med gynnsamma klimatförhållanden ökar risken för starka angrepp. Mjöldagg gynnas av höga kvävehalter i marken. I fält som gödslats med stallgödsel uppvisades starkare angrepp av svampen är i de fält som gödslats med handelsgödsel.Angreppsnivån i de fält som behandlades när bekämpningströskeln var uppnådd ökade kort därefter upp till höga värden. Detta visar på betydelsen av att behandla fältet så fort bekämpningströskeln är uppnådd. Angreppen i fält där en behandling sattes in tidigt på säsongen förblev svaga under de följande veckorna innan de sakta började öka i storlek. I de fält där behandlingen utfördes senare hade bladsvamparna redan fått chans att föröka sig och tillväxa och angreppen blev därmed starkare. De sena behandlingarna hade endast en liten effekt på utvecklingen av angreppen som fortsatte att öka i omfattning även efter behandlingen. Slutsatsen är att vid behandling vid två tidpunkter är det viktigt att fältet först behandlas en gång tidigt på säsongen innan angreppen fått chans att tillväxa, för att sedan komma med en uppföljande behandling ungefär tre veckor senare.