Inflammatoriska biomarkörer i ledvätska och serum hos hästar undersökta med Lameness Locator™

Abstract: Osteoartrit (OA) är ett mycket vanligt problem hos hästar och har i många fall sitt ursprung från felaktig belastning av leden, blir ofta kroniska och omfattar inflammation i ledens samtliga ingående delar. Resultatet är bland annat nedbrytning av ledbrosk och matrixkomponeneter. Idag baseras diagnostik och framtida prognos mestadels på den kliniska bilden och/eller bilddiagnostiska hjälpmedel. I denna studie har två inflammationsmediatorer; interleukin 1β (IL-1β), high mobility group box protein 1 (HMGB-1), och ett enzym; matrixmetallopeptidas 13 (MMP-13) mätts i ledvätska och serum med hjälp av kommersiell enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA)-teknik. Hypotesen är att dessa är förhöjda i ledvätska från leder med konstaterad hälta. Tjugonio ledvätskeprov och 11 serumprov från 11 hästar som sökt till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala för hälta analyserades i denna studie. I samband med diagnostisk ledbedövning samlades ledvätska och blodprov, och utifrån veterinärbedömning samt undersökning med det objektiva rörelseanalyssystemet Lameness Locator™ (LL) bedömdes leden som positiv eller negativ för hälta. IL-1β fanns i detekterbara nivåer i 2 av 29 ledvätskeprov samt i 7 av 11 serumprov. De hästarna med högst serumnivåer hade även förhöjda nivåer i ledvätska. HMGB-1 var detekterbart i 17 ledvätskeprov och ansågs förhöjt i fem av dessa. HMGB-1 var detekterbart i 2 av 11 serumprov. MMP-13 kunde ej analyseras tillfredsställande med den teknik som fanns tillgänglig. Underlaget var litet och heterogent, och därför svårt att analysera statistiskt. De hästar med leder som bedömts positiva för hälta visade en högre genomsnittskoncentration av HMGB-1 (11,1ng/ml) jämfört med negativa leder (4,5ng/ml). Denna skillnad var ej statistiskt signifikant. De två leder med detekterbara nivåer av IL-1β tillhörde gruppen positiva leder (n=10). En statistiskt signifikant korrelation mellan HMGB-1 och leukocytantal i ledvätska kunde ses (p=0,02). Mycket forskning kvarstår innan man kan använda dessa biomarkörer kliniskt för diagnostik och prognos för OA på häst. Analysmetoderna behöver utvecklas och det saknas än så länge kunskap om normalnivåer hos friska hästar och hur dessa markörer förändras med tid och grad av OA. Det insamlade materialet kommer att tillföras en påbörjad biobank av ledvätskor och serum från kliniskt halta hästar som undersökts med LL. Denna biobank som nu innehåller prover från ca 50 hästar, kommer att ligga till grund för fortsatta studier av tänkbara biomarkörer för OA på häst.