Allmän park som förskolegård? : en empirisk studie om samnyttjande ur ett barnperspektiv och verksamhetsperspektiv

Abstract: Vi befinner oss i en tid där städer förtätas och konkurrensen om marken är stor. I den täta staden är det en utmaning att avsätta tillräckligt stora friytor för barn, då detta står i konflikt med andra markanspråk. Samtidigt vet vi att förskolegården är en betydelsefull plats för barn i vardagen och att en rymlig och kvalitativ miljö på gården är avgörande för att främja barnens lust till lek och fysisk aktivitet. För att hantera konkurrensen om mark och behovet av goda förskolegårdar för barn prövar kommuner runt om i landet olika typer av samnyttjande. En form av samnyttjande är att låta en allmän park utgöra hela eller delar av förskolans utomhusyta. Det saknas emellertid kunskap kring hur den här typen av lösning påverkar brukarna. Arbetet syftar till att minska denna kunskapslucka genom att undersöka hur samnyttjande mellan allmän park och förskolegård fungerar i praktiken, sett ur ett barnperspektiv och ett verksamhetsperspektiv. Genom en litteraturstudie och en fallstudie av två förskolor som nyttjar allmän park som utomhusyta, belyser arbetet hur förskolebarns lek kan påverkas av samnyttjandet samt vilka möjligheter och utmaningar den här typen av lösning kan föra med sig för verksamheterna. De två studerade förskolorna använder en lekplats respektive en park som ligger i direkt anslutning till verksamheten. Genom intervjuer med pedagoger, platsanalyser och observationer, undersöks hur de allmänna platserna fungerar för barnens lek och fysiska aktivitet samt för pedagogerna i deras arbete med barnen. Resultatet av intervjuerna visar att samnyttjandet kan föra med sig enstaka möjligheter, men i övrigt är utevistelsen i de allmänna parkerna förknippat med utmaningar för pedagogerna. Platsanalyserna visar vidare vissa brister i lekplatsens och parkens fysiska miljö. Båda ytorna är små och saknar en rad kvalitativa värden av betydelse för leken, vilket sannolikt begränsar barnens lek och fysiska aktivitet under utevistelsen. Utifrån resultatet är det däremot inte möjligt att säga att bristerna i miljön beror på att platserna är allmänna, då det finns gott om förskolegårdar även på kvartersmark med liknande brister. Det som emellertid är utmärkande för en förskolegård på allmän plats är närvaron av andra besökare. Arbetet visar att utomstående personer kan påverka förskolebarnen negativt. Å andra sidan kan besökare upplevas som spännande och erbjuda barnen möjligheter för lek och lärande. Sammantaget pekar resultatet på att samnyttjande – i de former som belyses inom arbetet – är en kompromiss. Att använda allmänna parker som utomhusyta verkar i huvudsak för med sig utmaningar för verksamheterna, där konkreta svårigheter som pedagoger kan behöva hantera relaterar till låga staket samt begränsade möjligheter att använda och påverka utformningen av den fysiska miljön. Pedagoger kan också uppleva utmaningar kopplat till andra besökares närvaro samt allmänhetens påverkan på miljön såsom öppna grindar och nedskräpning. I allmänna parker tycks det också finnas fler osäkerhetsfaktorer än på en förskolegård på kvartersmark (andra besökare, avsaknad av staket mm), vilket kan bidra till att pedagoger inte känner sig trygga med att släppa barnen fritt utan nära bevakning. Därigenom riskerar de att begränsa barnens rörelsefrihet och lek under utevistelsen.