Nya Svenska Lantmännen och dess MO-organisation : agent- och transaktionskostnader till följd av resultatansvaret

Abstract: Den första januari 2001 fusionerade åtta av Sveriges lantmännenföreningar samt SLR till en rikstäckande förening, SvL. Denna delas in i marknadsområden, MO:n, vilka drivs med resultatansvar inför koncernstyrelsen. Genom MO:na bibehålls lokal kontakt med jordbruksproduktionen i landet. Uppsatsen granskar förhållandet mellan SvL och MO:na. MO:na ska genom givna ansvarsområden och med resultatansvar optimera resultatet i det egna området. Syftet med uppsatsen är att utröna vilka kostnader som kan uppstå till följd av MO:nas agerande. Vi söker situationer där kostnader skulle kunna uppkomma. Situationerna analyseras genom hypoteser, som grundas på agent- och transaktionskostnadsteorierna. Agentteorin behandlar förhållandet mellan en huvudman och uppdragstagare samt de kostnader som förknippas med denna relation. Uppdragstagaren kan fatta självständiga beslut som kan negativt påverka principalen. För att minska agentkostnaderna krävs att parterna har förtroende för varandra samt vet vilka arbetsuppgifter och ansvarsområden var och en har. MO:na bör vara införstådda med föreningens långsiktiga mål och visioner samt hur MO:ts eget mål kan bidra till helheten. Transaktionskostnader är kostnader för att planera, förhandla, administrera, genomföra och kontrollera en transaktion. De transaktionskostnader som behandlas i uppsatsen beror på resursbundenhet, externaliteter och osäkerhet. • Mellan MO:na och SvL finns ett "kontraktsförhållande", som definierar vilka leverantörer MO:na ska använda, samt inom vilka ramar de får sätta priset till sina kunder. Denna resursbundenhet kan innebära en begränsning av MO:nas handlingsfrihet. Därmed kan situationer skapas där MO:na, för att klara konkurrensen, tvingas bryta mot kontrakten. • Resultatansvaret inför medlemmarna och SvL kan tvinga MO:na att göra det som är bäst för det egna området. För att optimera resultatet finns en risk att ett MO väljer en annan leverantör än den föreningen har avtal med. Detta kan skapa en negativ externalitet för hela föreningen. • MO:na kan anse sig ha nödvändig kunskap om marknaden, vilket betyder att de inte ser någon uttalad osäkerhet förknippad med agerande på den samma. Detta kan få MO:na att agera självständigt och t ex välja andra handelspartners. Enkäten, som bygger på svar från förtroendevalda i de fusionerade föreningarna, visar att våra hypoteser stämmer väl. Endast drygt hälften av de förtroendevalda är insatta i MO:nas mål. Det råder tveksamhet rörande vilka ansvarsområden MO:na ska tilldelas. Däremot är de förtroendevalda mer insatta i vilka mål hela föreningen ska arbeta mot. Således kommer agentkostnader att uppkomma, eftersom de förtroendevalda inte är riktigt insatta i hur den nya föreningen skall drivas. Genom information och utbildning av de förtroendevalda kan agentkostnaderna minimeras. Enkäten visar att de flesta förtroendevalda är positiva till att det finns leverantörskontrakt och prisramar. Ändå anser tre av tio att prisramarna kan komma att brytas i en konkurrenssituation.. Det är liten sannolikhet att ett MO tar hänsyn till hur andra MO:n berörs när beslut ska fattas. Det finns inte några incitament hos MO:na att ändra ett taget beslut, om detta skulle påverka andra MO:n negativt. Således kommer de förtroendevalda att prioritera det egna MO:t oavsett effekter för resten av föreningen. Flertalet förtroendevalda anser att MO:na har stor kunskap om alternativa inköpskanaler och kan bedöma marknadsrisken väl. En slutsats är att det finns risk för transaktionskostnader p g a att MO:na genom resultatansvaret tvingas att agera egoistiskt. Bidragande härtill är den marknadskunskap som finns i MO:na. Däremot är risken för transaktionskostnader lägre vad gäller brott mot befogenheter och kontrakt. Det kan noteras att prisramarna bör sättas så att MO:na har möjlighet att konkurrera på marknaden utan att riskera att bryta dessa ramar.