RS 570 : En studie av revisorns granskning kring företagets fortsatta drift

Abstract: På grund av allt fler revisionsskandaler och att marknaden för företagen ständigt växer sig större och blir allt mer internationell så har även kraven på revisionen höjts. Detta har lett till bland annat uppkomsten av revisionsstandard i Sverige (RS). Denna standard består av olika delar som revisorn ska behandla och just en av dem, RS 570 har revisorer upplevt som svårarbetad. RS 570 har som syfte att vägleda revisorn i bedömningen av hur företagsledningen använt sig av den grundläggande redovisningsprincipen fortsatt drift. Svårigheten som upplevts kring arbetet med RS 570 har lett till vår problemformulering: Hur har RS 570 förändrat revisorns arbete och vilket ansvar har revisorn respektive företagsledningen vid bedömningen av RS 570 fortsatt drift? Syftet med studien var att genom kvalitativa intervjuer undersöka och öka förståelsen för en av de svårigheter som finns kring revisorns granskning av årsredovisningen med inriktning på RS 570 – fortsatt drift. Detta delades upp i fyra delområden: Vi ville se vilka förändringar införandet av RS medfört i revisorns arbete, vart gränsen går mellan det ansvar revisorn respektive företagsledningen har vid bedömningen av den fortsatta driften, hur man fastställer den fortsatta driften samt vilket underlag som krävs för att stödja sina uttalanden och hur rapporteringen i revisionsberättelsen förändrats efter införandet av RS 570. För att få en bra grund till problemet och kunna analysera vår empiri så lades en bred teoretisk referensram upp kring redovisning, revision och RS 570. Utgångspunkten var att utifrån källor som lagar och böcker från FAR kunna jämföra verkligheten med de lagar och standarder som revisorer ska följa. Vi intervjuade fyra revisorer som arbetat i branschen ett antal år från de största byråerna i Umeå. Vid intervjuerna utgick vi ifrån studiens delsyften men försökte hålla en så öppen intervju som möjligt för att inte förlora någon viktig information. Utifrån intervjuerna kunde vi se att RS hade medfört ett merarbete för revisorerna men att de huvudsakligen var positiva till införandet av standarden. Det negativa med standarden var att den ansågs svårapplicerad på mindre företag. Arbetet med RS 570 var svårt och ansvarsgränsen mellan revisor och företagsledningen var osäker, men revisorerna kände i överlag att om de hade tillräckligt med underlag för sitt beslut kunde de känna sig ansvarsfri. När det gäller vilket underlag som skulle stödja deras uttalanden så kände sig revisorerna säkra på vad de skulle använda. Svårigheten låg inte i att hitta underlag utan att bedöma materialet och kunna stödja sitt uttalande kring den fortsatta driften på det. Revisorn ska uttala sig om 12 månader framåt från påskrivandet av revisionsberättelsen och allt som handlade om framtiden tycktes bringa stora problem för revisorerna. Rapporteringen i revisionsberättelsen ansåg revisorerna hade underlättats efter införandet av RS 570 p.g.a. klarare direktiv och exempel. Rapporteringen har också lett till att fler synpunkter tas upp med företagsledningen i tid vilket kan leda till att fler konkurser förhindras. Företagsledningen blir medveten om sina problem tidigare vilket även gynnar företagets intressenter. Sammanfattningsvis tror vi att standarden till störst del hjälper revisorerna i deras arbete och att de problem som finns med RS 570 troligtvis kommer att minska desto mer revisorerna arbetar med standarden.