Afrikansk svinpest hos vildsvin : ett hot mot svensk grisproduktion?

Abstract: Afrikansk svinpest är en av de allvarligaste grissjukdomarna och är på frammarsch i östra Europa. Under 2000-talet har det oerhört tåliga afrikanska svinpestviruset med hög morbiditet och mortalitet spridits från Afrika till Kaukasusregionen och angränsande europeiska länder där den utgör en stor risk för den globala grisindustrin. Sjukdomen är ingen zoonos men eftersom det saknas vaccin och behandling har den en stark påverkan på människor rent socialt och ekonomiskt när deras grisar drabbas. Sjukdomsutbrott leder till minskad internationell handel, kostsamma kontrollstrategier för att stoppa utbrott och stora förluster för småskaliga bönder. Syftet med denna litteraturstudie är att utvärdera huruvida europeiska vildsvin kan bli ett hot mot grisproduktionen i Sverige. Alla svindjur i familjen Suidae är mottagliga och i Afrika finns det vilda symtomfria reservoarer och fästingvektorer som gör den endemisk i många länder och hotar tamgrispopulationen och lantbruksekonomin. Sjukdomen förekommer i allt från perakut till kronisk form där överlevande individer blir persistenta smittbärare efter genomgången infektion. I Europa sprids smittan oronasalt direkt mellan ett sjukt och ett friskt svindjur och där mjuka fästingar förekommer kan den verka som vektor, särskilt vid grisproduktion utomhus. En stor smittkälla internationellt är matavfall med otillräckligt tillagat kött från infekterade svindjur som kommer från hamnar och flygplatser och sedan utfodras till tamgrisar och vildsvin. Eftersom viruset kan persistera länge i vävnad och fläskprodukter är denna infektionsväg vanligast, men även utrustning, redskap, kläder och transporter kan bära smitta. Vildsvinspopulationen kan bli ett stort problem för att kontrollera smittspridning i Kaukasusregionen och Centralasien eftersom viruset sprids fort via sociala interaktioner och ger upphov till en epidemi när det väl etablerats i vildsvinspopulationen. Virusstammen som cirkulerar i Ryssland är högvirulent och kommer troligtvis inte bli endemisk men virusstammen skulle kunna anpassa sig och med tiden bli mindre virulent vilket tillåter överlevnad av fler grisar som blir persistenta smittbärare, speciellt där populationstätheten är hög. Studier från andra infekterade delar av Europa visar att sjukdomen försvinner hos vildsvin om interaktioner med tamgrisar begränsas. Jag drar slutsatsen att sannolikheten för att Sverige ska drabbas är försumbar. Biosäkerheten i Sverige är hög och de flesta grisar hålls i konventionella system som inte tillåter någon naturlig kontakt med vildsvin. Av säkerhetsskäl får de inte heller utfodras med foder innehållande fläskprodukter. Den största risken för att Sveriges grisar ska drabbas är via smittade livsmedel som förs in i landet vid bl.a. turistresor. Skulle den högvirulenta formen nå svenska tamgrisar och vildsvin får det förödande konsekvenser; masslakt av tamgrisarna och snabb spridning i och reducering av vildsvinspopulationen. Jag vill påstå att svenska vildsvin och tamgrisar inte ligger i farozonen för att få afrikansk svinpest genom smitta introducerat av vildsvin, det är människornas resande och oaktsamhet med livsmedel som står för den största risken att introducera afrikansk svinpest i Sverige.