Tillfälliga bostäder på tillfällig vistelseort? : en studie om kommuners förhållningssätt till lagen om gemensamt mottagande av nyanlända

Abstract: Den 1 mars 2016 infördes en ny lag om gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända. Lagen reglerar hur många nyanlända invandrare varje län och kommun ska ta emot. Denna fallstudie undersöker hur utvalda kommuner i Skåne förhåller sig till lagen om gemensamt mottagande av nyanlända invandrare och vilka strategier de arbetar efter för att tillgodose bostäder åt målgruppen, samt hur tolkningen och arbetet påverkar segregationen inom och mellan kommuner. Invandrare och inkomstfattiga hushåll är koncentrerade till hyresrättsbeståndet och till allmännyttan i synnerhet. De senaste två decennierna har sambandet mellan upplåtelseform och inkomstnivå stärkts. Kommuner som under tidigare år har haft ett obefintligt mottagande av nyanlända har många gånger förklarat det med bristen på hyresrätter. Dagens lagstiftning preciserar inte vilken form av bostäder den mottagande kommunen ska erbjuda målgruppen, vilket är ett försök att ge alla chansen att snabbt skapa boendealternativ. I studien intervjuas sju skånska kommuner, som både har och saknar ett allmännyttigt bostadsbolag. De utvalda kommunerna tolkar lagen på olika sätt och graden ansvar kommunerna upplever i frågan varierar. Kommuner vars verksamhet vilar på moraliskt grundad legitimitet upplever socialt ansvar som drivkraften bakom att följa lagen och kommuner präglade av en pragmatisk legitimitet hänvisar till ekonomiska faktorer i större utsträckning. Kommunerna arbetar i varierande grad för att skapa permanenta boendealternativ åt nyanlända invandrare. De kommuner som är negativt inställda till mottagande hänvisar målgruppen till tillfälliga boendealternativ som omfattas av en tidsfrist.