Mårdhunden – ett hot mot europeiska ekosystem?

Abstract: Mårdhunden är en invasiv art i Europa och har tack vare sin generalistiska diet, hög reproduktivitet och stor anpassningsbarhet lyckats etablera sig i stora delar av Nord-, Öst- och Centraleuropa. Den introducerades i tidigare västra Sovjetunionen mellan 1929 och 1955 med syftet att få ett nytt pälsdjur att jaga. Då mårdhunden gärna vandrar långa sträckor spred den sig snart från utsättningsområdena och etablerades i Europa. I dagsläget finns det en oro för att den ska påverka andra arter och deras ekosystem samt att den ska sprida olika parasit- och virussjukdomar. Min studie undersöker om man sett någon påverkan på andra arter och huruvida mårdhunden fungerar som sjukdomsspridare. Konkurrensmässigt finns det två andra arter som skulle kunna påverkas av mårdhunden: rödräv och grävling. De studier jag har läst visar inte på någon nämnvärd negativ påverkan. Mårdhunden skiljer sig från de andra arterna till viss del både vad gäller habitat och diet och man har sett att den har delat gryt med grävling under vintern. Vad gäller födodjur är mårdhunden omnivor och en stor del av födan kommer från växter, insekter och små däggdjur. Man har sett tendenser till att mårdhunden kan påverka isolerade populationer av markhäckande fåglar och amfibier men det krävs mer forskning för att kunna säga något bestämt. Mårdhunden har inte fört med sig några nya sjukdomar till Europa men man har sett att den kan fungera som en utökad sjukdomsreservoar till några av de sjukdomar som redan finns där. Några av de allvarligaste är Echinococcus multilocularis, Trichinella, rabies, skabb och CDV. De fyra förstnämnda är zoonoser och kan alltså smitta människor. Rabies vet man med säkerhet att mårdhunden kan sprida då de bidrog till rabiesutbrottet i Finland 1988-89. I Finland har man också funnit att mårdhunden kan bära alla fyra underarter av Trichinella som finns i landet. Vad gäller Echinococcus har man funnit parasiten hos mårdhund men man anser att rödräven är den huvudsakliga spridaren. Däremot bidrar mårdhunden självklart till en utökad smittreservoar och det kan bli svårare att begränsa spridningen när den finns hos flera arter. Skabb är en sjukdom som orsakar stort lidande och den drabbar såväl mårdhunden som rödräv och lo. Man misstänker även att mårdhunden kan vara bärare av CDV men det behövs mer forskning för att veta något säkert. Slutsatsen är att mårdhundens påverkan på ekosystemen var betydligt mindre än väntat men att det behövs mer forskning på området. Det stora orosmolnet är en utökad smittreservoar av olika sjukdomar, framförallt flera allvarliga zoonoser. Då mårdhunden är ett djur som gärna vandrar långa sträckor krävs det ett starkt samarbete mellan Europas länder för att kontrollera populationen.