Cerebellär abiotrofi hos arabhäst : symptom och differentialdiagnoser

Abstract: Cerebellär abiotrofi är en sjukdom som drabbar ett flertal olika djurarter och innebär en degeneration av purkinjecellerna i lillhjärnan. Eftersom lillhjärnan är den del av hjärnan som styr finmotoriken kommer tillståndet att ge upphov till att finmotoriken försämras kraftigt. Hos häst är det främst arabhästen som drabbas men även hos raser där arab korsats in för att förfina linjerna dyker sjukdomen upp emellanåt. En häst med denna defekt kommer att verka helt normal vid födseln men symptomen uppträder relativt tidigt oftast mellan sex veckor till ett halvår efter födseln. Symptom som en drabbad häst uppvisar är bl.a. ataxi och muskeltremor, främst då i halsmuskulaturen. Sjukdomen är inte dödlig i sig men i många av fallen väljer ägare i samråd med veterinär att avliva hästarna då hanteringen av dem blir farlig både för hästen och för den som hanterar dem dagligen. Tillståndet har varit känt länge men eftersom det nedärvs autosomalt reccesivt och man inte lyckats lokalisera den gen som mutationen uppträder i har det varit svårt att avla bort sjukdomen. Idag har man lyckats identifiera kandidatgener för mutationen och det finns nu tillförlitliga kommersiella tester att tillgå för den som väljer att avla på sina hästar. Det finns ett flertal differentialdiagnoser att ta hänsyn till då man kommer i kontakt med en häst med ataxi. Exempel på detta är trauma på skalle och ryggrad som kan, om hästen överlever, ge upphov till bl. a ataxi. Detta kan uppstå då en häst går omkull och eftersom sådant inte alltid sker vid övervakade tillfällen utan ofta när hästen befinner sig oövervakad i hagen är det inte alltid att ägaren uppmärksammat skadan utan endast lägger märke till de efterföljande symptomen. Även kompressioner av ryggmärgen kan ge ataxi i olika omfattning. Dessa kompressioner kan t.ex. uppstå som en följd av stenos i ryggmärgskanalen. Denna litteraturstudie är gjord med syfte att fördjupa kunskapen kring cerebellär abiotrofi och ge en bild av några utav de differentialdiagnoser som finns hos hästar med ataxi. Att kunna utesluta differentialdiagnoser är ett av de viktigaste sätten att som kliniker kunna ställa rätt diagnos.