Skillnader i patogenesen för intervertebral diskdegeneration mellan kondrodystrofa och icke kondrodystrofa raser

Abstract: Diskbråck är en vanlig åkomma hos hundar som kan ge allt ifrån ryggsmärta till förlamning. En intervertebral disk (IVD) är placerad mellan kotkropparna och består av nucleus pulposus (NP) i mitten, omsluten av annulus fibrosus (AF). NP består av proteoglykaner, hyaluronsyra, kollagen II, notochordala celler i grupper och 80% vatten. Uppgiften för NP är att bidra med stötdämpning. AF består en av blandning av fibrocyter och kondrocyter med ett extracellulärt matrix (ECM) av kollagena fibrer, ordnade i ringformade lameller. Dess uppgift är att hålla NP på plats. Broskändplattor är belägna kranialt och kaudalt om IVD och reglerar intaget av näringsämnen in till IVD. Syftet med denna litteraturstudie var att utreda patogenesen för degeneration av IVD och diskbråck hos kondrodystrofa och icke kondrodystrofa raser. Studier visade att broskmetaplasi var vanligt hos kondrodystrofa raser, där notochordala celler i NP ersattes med kondrocyter och deras ECM. Den här omvandlingen av IVD sågs uppstå i ung ålder hos kondrodystrofa raser och uppstod främst thorakolumbalt. Förkalkning av IVD observerades frekvent hos taxar, och visades även vara ärftligt, med kromosom 12 som en viktig komponent. Om förkalkning av IVD är kopplat till att diskbråck uppstår är inte klarlagt. En del studier har sett att korta ben och kort ryggrad kan medföra ökad risk för degeneration av IVD. Hos icke kondrodystrofa raser har degeneration av IVD beskrivits som en långsam progredierande åldersförändring, snarare än en patologisk degeneration, som främst har uppstått lumbosakralt. Den histologiska bilden av diskdegenerationen klassificeras som fibrös metaplasi, då fibrocyter och dess ECM ersätter notochordala celler i NP. Däremot har en del studier på senare tid inte funnit fibrocyter i NP hos icke kondrodystrofa raser, utan istället kondrocyter som hos kondrodystrofa raser. Schäfer har observerats utveckla degeneration av IVD och diskbråck kring L7-S1 p.g.a. dess annorlunda anatomiska orientering av facettlederna. Prevalensen för sakral osteokondros och lumbosacral transitional vertebra (LTV) har också visats vara hög hos schäfer, vilket ytterligare kan bidra till lumbosakral diskdegeneration. Hansen typ I är en variant av diskbråck som har beskrivits hos kondrodystrofa raser. I den här typen observerades en total snabb prolaps av NP. Det har förklarats med att NP, hos kondrodystrofa raser, var dorsalt förskjuten och upptog en mindre proportionell yta av IVD i jämförelse med hos icke kondrodystrofa raser. Hos kondrodystrofa raser var AF ventralt bredare och dorsalt tunnare, där avståndet mellan de kollagena fibrerna var mindre. Diskbråck av Hansen typ II har setts frekvent hos icke kondrodystrofa raser, där en partiell prolaps av NP har observerats. I en del studier hos icke kondrodystrofa raser har dock diskbråck av Hansen typ I observerats oftare än Hansen typ II. Avslutningsvis har en accepterad skillnad länge varit etablerad avseende patogenesen för diskdegeneration hos kondrodystrofa och hos icke kondrodystrofa raser. Med nya studier har den histotologiska indelningen dock blivit allt mer diffus. Hos icke kondrodystrofa raser har kondrocyter setts ersätta notochordala celler och diskbråck av Hansen typ I har uppstått i högre prevalens än Hansen typ II. Mer forskning behövs för att utreda de exakta mekanismerna bakom diskdegeneration och diskbråck hos hundar och om förkalkning av IVD ger en ökad risk för utvecklingen av diskbråck.