Naturstigen : en återvändsgränd eller vägen till förståelse för landskapet

Abstract: Det finns idag en oro för att människan håller på att förlora förståelsen för naturen. För att bidra till ökad förståelse för ekologiska samband och människans roll i naturen anläggs på många håll i Sverige självguidade naturstigar. Denna uppsats undersöker en sådan naturstigs förmåga att uppnå målet om att förmedla förståelse för landskapet och naturens processer till besökaren. Utöver detta utforskas landskapsarkitektens möjligheter att bidra till utvecklandet av kvalitativa naturstigar. Syftet med studien är att vidga kunskapsbasen för hur landskapsarkitekten kan bidra till förståelse för naturens livsuppehållande processer för att i förlängningen bidra till värnande om dessa processers fortsatta funktion. I studien undersöks två olika teorier om hur förståelse kan förmedlas. Den ena teorin utgår från ett naturvägledningsperspektiv och den andra från ett landskapsarkitektsperspektiv. Naturvägledning är en växande verksamhet i Sverige liksom globalt och kan definieras som förmedlande av kunskap om och väckande av känsla för naturen. De två teorierna appliceras på en befintlig naturstig vid Albrunna kalkbrott på sydvästra Öland för att utforska i vilken utsträckning denna stig lyckas förmedla förståelse. Analysen av Naturstigen vid Albrunna kalkbrott visar att stigen i sin nuvarande utformning inte med säkerhet kan förväntas bidra till ökad förståelse för landskapet. De främsta orsakerna till detta är stigens brist på relevans för besökaren liksom stigens bristande förmåga att lyfta fram de processer som format det omgivande landskapet. Studiens slutsats är att landskapsarkitekten har potential att bidra till kvalitetshöjande åtgärder vid naturstigar genom tre av sina kompetenser; genom sin breda förståelse för landskapet, genom sin förmåga att lyfta fram landskapsprocesser med hjälp av formgivning och slutligen genom sin kapacitet att beskriva landskapet i bild och text.