Sniglar i jordbruket : biologi och begränsning av skadeverkningar

Abstract: Sniglar anses vara skadedjur på höstsådda grödor i svenskt lantbruk. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka snigelns biologi, skadeverkningar och hur man bäst bekämpar dem. Ingen sådan sammanställning är gjord tidigare i Sverige vilket gör den här litteraturstudien unik. De allt större odlingarna av höstraps i kombination med ett mildare och fuktigare klimat har gjort att sniglarna utgör ett större problem vid odling av höstgrödor. Deras biologi kräver fuktigt klimat och deras tillväxt samt aktivitet gynnas av höjd temperatur vilket gör att sniglarna trivs med de rådande klimatförändringarna. Snigelpopulationer kan snabbt tillväxa så snart betingelserna är rätt då de är hermafroditer och alla sniglar kan således lägga ägg. De sniglar som utgör störst hot mot svensk växtodling, och som detta arbete behandlar, är i synnerhet Deroceras reticulatum, åkersnigel och till viss del Arion vulgaris, spansk skogssnigel. Dessa skiljer sig åt dels i hur deras livscykel ser ut och dels vilken skada de gör i grödor. Åkersnigeln övervintrar troligen främst som ägg och spansk skogssnigel övervintrar som juveniler i marken. Deras skadebild skiljer sig också åt då åkersnigeln gör skada på hela fältet medan spansk skogssnigel främst vandrar in från områden runt fälten och gör således skada i fälkanten. Snigelskadorna är värst på nyetablerade grödor av höstraps när de äter av små plantor innan örtbladen utvecklats och på vete då de äter av grodden och frön. Det finns olika metoder för att skatta antalet sniglar i fält där metoderna grovt kan delas upp i relativa och absoluta metoder. De absoluta metoderna visar på ett mer exakt värde men kräver betydligt mer resurser i form av tid och arbete än de relativa metoderna. Det har gjorts försök i Sverige för att ta fram relevanta tröskelvärden med en engelsk modell och man har här kunnat se att de för England gällande tröskelvärdena är för höga för svenska förhållanden. För att lyckas med bekämpning av sniglar bör man ha en klar strategi och tänka förebyggande där jordbearbetning spelar en nyckelroll. Direkt bekämpning med kemiska preparat med den aktiva substansen järn(III)fosfat finns att tillgå i såväl ekologiska som konventionella odlingssystem och kan vara effektiva men kostsamma. De kräver även att bekämpning sker vid rätt tidpunkt strax efter att grödan är sådd vilket är en tidsintensiv period för lantbrukare vilket är en nackdel. För att ännu effektivare bekämpning ska kunna utvecklas så bör mer forskning ske på framförallt åkersnigelns livscykel för att veta när, var och hur de är som känsligast och bekämpningen blir som mest effektiv. Vet man till exempel att övervintrande ägg är känsliga för kyla skulle en sen jordbearbetning som rör om i jorden och blottlägger äggen vara till nytta för att minska snigelpopulationen i fältet. Även forskning på vilka preparat som skulle kunna användas som direkt bekämpning och för betning av frön hade varit till stor hjälp för att kunna motverka dessa skadegörare som är på frammarsch.