Förekomst och effekt av mykotoxin i ensilage till mjölkkor

Abstract: Mögel förekommer ofta i delar av ensilage som exponerats för syre. Många mögelarter är ofarliga men vissa kan bilda mykotoxiner som har negativa effekter på flera djurarter. Mjölkkor anses vara mer motståndskraftiga mot mykotoxiner än andra djur eftersom mikrofloran i våmmen har förmågan att bryta ned vissa av dessa. Det finns ändå bevis för att vissa toxiner har negativ effekt även på mjölkkor. En del mykotoxiner kan också utsöndras med mjölken och därmed utgöra en fara för konsumenterna. I den här uppsatsen utreds vilka effekter roquefortine C, mykofenolsyra, patulin, deoxynivalenol, zearalenon och aflatoxin har på mjölkkor och om de utsöndras med mjölken. Mykotoxinernas verkningsmekanismer är mycket komplexa och studierna är för få för att dra några slutsatser om effekterna eller i vilka koncentrationer effekterna uppstår. I fallbeskrivningar om förgiftningar av roqueforine C, patulin och deoxynivalenol beskrivs mycket allvarliga symptom och till och med dödsfall hos mjölkkor. I motsvarande experimentella studier hittas däremot inte lika kraftiga effekter och ibland inga effekter alls. Flera mykotoxiner tycks ha immunsupprimerande effekt och en del har också negativ effekt på våmmens mikroflora. Det är troligt att flera olika faktorer i miljön samverkar i så kallad ‖cocktaileffekt‖ och framkallar sjukdom hos korna. En immunnedsättning orsakad av mykotoxiner skulle till exempel kunna underlätta för en annan patogen att etablera sig och orsaka sjukdom. Det enda mykotoxinet som har reglerade gränsvärden i mjölk i EU är aflatoxin. Det är också aflatoxin som har den största förmågan att utsöndras i mjölken. Andra mykotoxiner övergår också i mjölken, bland annat deoxynivalenol och zearalenon, men de övergår i så liten mängd att de troligvis inte utgör någon risk för konsumenten.