Om social hållbarhet i allmänhet och i Malmö i synnerhet : en studie i kommunal planering för social hållbarhet samt av Områdesprogram för ett socialt hållbart Malmö

Abstract: Hållbar utveckling fick sitt internationella genomslag i samband med Brundtlandrapportens publicering år 1987. Hållbarhetsbegreppet består av tre av varandra beroende dimensioner; social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. De ska tillsammans främja en utveckling vilken ska tillgodose samhällets nuvarande behov utan att äventyra kommande generationers behov. Den sociala hållbarhetsdimensionen har inom stadsplanering inte fått lika mycket fokus som den ekonomiska och den ekologiska hållbarheten har. Syftet med kandidatuppsatsen var att genom en kvalitativ metod utöka förståelsen för hur vi som landskapsarkitekter, med hjälp av fysisk planering, kan främja ett socialt hållbart samhälle. Genom en litteraturstudie och två fallstudier med fyra tillhörande intervjuer redovisas översiktliga planeringsåtgärder vilka kan främja social hållbarhet. Fallstudierna har sin utgångspunkt i Malmö stad med fokus på Områdesprogram för ett socialt hållbart Malmö, ett program som pågick under 2010-2015 i särskilt utsatta områden. Målet var att undersöka hur Malmö stad i områdesprogrammet arbetat med de översiktliga planeringsåtgärderna. Utifrån det material som studerades konstateras det att följande parametrar är av yttersta vikt för att social hållbarhet ska främjas: en helhetssyn, en fungerande och inkluderande medborgardialog, en kombination av fysiska och sociala samt kortsiktiga och långsiktiga investeringar, identitetsskapande, en känsla av trygghet och visad hänsyn till platsspecifika förutsättningar.