Import och förekomst av wapiti (Cervus canadensis) i Sverige

Abstract: En kombination av jaktlagstiftningen under 1700-talets senare hälft, illegal jakt samt befolkningsökning i Sverige resulterade i en minskad population av stora hjortdjur i Sverige. Vid återetableringen under 1800-talet fram till sent 1900-tal fanns intresse av att introducera främmade hjortdjur för att förbättra viltbeståndet, en åtgärd som under denna tid blev allt vanligare världen över. Redan på 1800-talet finns det dokumenterat att import av wapiti (Cervus canadensis) skett till Skeppsta Gård i Södermanland. Import under 1900-talet är dock dåligt dokumenterad. Denna studie undersöker införslar, senare förekomst och lagstiftning under senare 1900-talet, anpassningsförmågan hos wapiti i Sverige samt eventuella följder av importen för flora och fauna. Importernas ursprung kunde inte fastställas beroende på avsaknad av dokumentation, men förekomsten av wapiti i Sverige har kunnat slås fast på fem platser mellan 1970 och 2000, då de sista dokumenterade wapiti avlivades. Idag skulle genetiska analyser krävas för att fastställa förekomst och eventuell spridning av gener till inhemska kronhjortar. Wapiti torde ha goda förutsättningar att etablera sig som vilt i Sverige. Att en etablering uteblev berodde främst på att exempelvis lagstiftningen blev allt mer restriktiv mot import av främmande arter. Den restriktiva lagstiftningen syftade främst till att minimera risker med introduktion av främmande arter, som hot mot bevarande, uppblandning med inhemska arter, biodiversitet samt mot introduktion av nya farliga sjukdomar.