Gödselfibers för- och nackdelar för kornas hälsa

Abstract: Att välja rätt strömaterial till mjölkproduktionen är aldrig lätt. Det finns både för och nackdelar med alla typer av strömaterial. Många lantbrukare i Sverige har hälsa och välmående i fokus då det gäller liggkomfort och minskning av skador hos kor. Gödselfiber är ett relativt nytt material som kommit på marknaden. I dagsläget är metoden på framfart bland svenska lantbrukare, som vill hitta ett strömaterial som är både billigt och kan ge korna bättre komfort och hälsa. För att lösa det finns möjligheten att separera den torra substansen i flytgödseln och på så vis ta vara på fibern och använda det att strö med i stallen. Den vanligaste metoden i Sverige är skruvpress som används för gödselseparering. Studien är gjord med en litteraturstudie samt en intervjustudie med fem olika lantbrukare från olika delar i landet. Varje lantbrukare har fått svara på samma frågor, där resultaten sammanställs och analyseras. Vid intervjun fick lantbrukarna svara på ett fyrtiotal frågor, såsom hur många djur som finns i besättningen, har mjölkkornas allmänna hälsa blivit bättre/sämre, hur länge gården har använt gödselfiber med mera. Frågorna har ett fokus på vad lantbruken tycker om gödselfiber, om materialet har givit en positiv eller negativ utveckling vad gäller kornas allmänna hälsa och juverhälsa. Utifrån intervjuerna som gjordes verkade alla de intervjuade vara nöjda med gödselfiber. och har mycket positiva tankar om materialet. Lantbrukarna strör mer med gödselfiber jämfört med tidigare strömaterial där man hade en tendens att snåla in för att få lagret att räcka längre. De största utmaningarna som finns är att göra hanteringen enkel och hur man planerar rutiner när det gäller skrapning och utgödsling. Det vi om fram till i den här studien var att lantbrukarna tycker att gödselfiber har ökat kokomforten, eftersom korna hade mindre liggskador, hältor samt hasskador. Korna ligger i längre perioder och idisslar mer. Även juver och spenar har blivit renare och lättare att torka av vid mjölkning. Spenarna har även blivit mer mjuka och glatta. Det finns ingen ökning av mastiter på gårdarna, och halter av bakterier, celler och sporer ligger på ungefär samma som tidigare innan gårdarna bytte till gödselfiber. Gårdarna i undersökningen använder sig av samma typ av gödselseparator, dessutom låter två gårdar den separerade gödseln hygieniseras i en hygieniseringstrumma. Mjölkmängden har inte stigit vid övergång till gödselfiber som strömaterial, förutom på en gård där gården bytte från madrass i liggbåsen till djup bädd i samband med övergång till gödselfiber. Slutsatserna är att det egentligen inte finns något rätt eller fel vad gäller val av strömaterial, utan det viktiga är att man tänker efter och har en strategi hur det fungerar för just den gårdens förutsättningar. Det är också viktigt att ha bra rutiner vid skrapning och jämning av bädden, och att torrsubstanshalten i gödselfibern skall vara 36 - 42 % ts för att göra det enkelt att hantera.