Takgårdar för barn : ett aktuellt stadsbyggnadsproblem?

Abstract: Bakgrund och syfte: I dagsläget finns ingen gällande lagstiftning som garanterar barns rätt till utemiljö, det finns endast rekommendationer vilka är utfärdade av Boverket. Rekommendationerna specificerar dock inga minimimått för barns friyta. Studier visar att barn som är fysiskt aktiva mår bättre, både psykiskt och fysiskt. Barn rör sig även som mest den tid då de befinner sig i skolan. Trots detta finns det ett bristande intresse för att öronmärka mark till barns friytor på skolor. För att lösa ett stadsutbyggnadsproblem diskuteras och aktualiseras takgårdar som utemiljö för barn på förskolor och skolor. Syftet med denna studie är att belysa den aktuella debatten om takgårdar för barn. Vad säger debatten och stämmer den kritik som ofta riktas mot takgården som friyta? För att ta reda på om debatten speglar verkligheten genomfördes en litteraturstudie samt en intervjustudie. Båda studierna baserades på frågeställningen ”Är takgården en bra miljö för barn på förskolor och skolor?”. Metod och material: Metoden för litteraturstudien liksom för intervjustudien är innehållsanalyser. Takgårdarna dokumenteras även i text och bild. Resultatet av innehållsanalyserna jämförs och en diskussion avslutar studien. Intervjupersonerna är sammanlagt fyra stycken varav samtliga arbetar som pedagoger. Två intervjuer utförs på en skola i Hammarby Sjöstad i Stockholm och två utförs på en förskola i centrala Malmö. Litteraturstudien: Litteraturstudien visar att en bra utemiljö för barn innebär tillgång till stora ytor som barnen kan röra sig fritt på. Dessa ytor ska även helst innehålla mycket vegetation och en varierad topografi. Vegetationen är viktig i leken men är även ett bra skydd mot skadlig UVstrålning. Ytor där barn kan ges möjlighet att utmana sig själva, gärna i skymundan från vuxna, är något som uppskattas bland barn. Det är också dessa stunder som vi bär med oss och minns i vuxen ålder. De debattartiklar och rapporter som berör takgårdar visar att takgårdarna i stor utsträckning har ett ogästvänligt mikroklimat. Takgårdarna är blåsiga, alternativt badar de i skarp sol vilket resulterar i att det kan bli varmt uppe på taket. Barn kan inte lämnas utan uppsikt från vuxna och de lekar som sker på taket liknar i större utsträckning inomhuslekar än lekar som sker utomhus på gårdar i markplan. Takgårdarna innehåller sparsam eller ingen vegetation. Att anlägga takgårdar för barn är inte något nytt, detta skedde redan för snart ett sekel sedan. Man insåg då att takgården inte var lämplig som friyta för barn. Intervjustudien: Intervjustudien visar att takgårdarna saknar vegetation eller att den vegetation som det finns tillgång till är sparsam, vidare är takgårdarnas topografi huvudsakligen platt. De dagar som solen ligger på upplevs ytorna som mycket varma. Pedagogerna anser att takgårdarna är bra då de har bra överblick över barnen. Barnen tillåts inte att själva vistas på takgårdarna och de lekar som kan utföras på taken är begränsade. Resultat: Resultatet indikerar att det finns flera likheter mellan de resultat som har framkommit ur intervjustudien och den pågående debatten om takgårdar för barn. På takgården minskar barnens rörelsefrihet och möjlighet till varierad lek, klimatet är ogästvänligt och om vegetation finns är den knapp. För att kunna ge barn utrymme behöver personalen dela upp barngrupperna, något som segregerar istället för att möjliggöra för nya möten mellan barnen. Diskussion: Den pågående debatten om takgårdar för barn bör tas på allvar. Pedagogerna anser att takgården för barn är bra då de med lätthet kan hålla barnen under uppsikt. Är det emellertid den miljö vi önskar våra barn? Om vi förpassar barnen till taket får de förvisso utsikt över världen, de går dock miste om möjligheten att själva utforska och upptäcka den. Kampen om marken i städerna är påtaglig men är det verkligen barnens livskvalité som vi ska begränsa? Takgårdar kan fungera som ett komplement men kan inte ersätta utemiljö i markplan för barn.