Landskapsaspekten i åtgärdsvalsstudier

Abstract: Transportsystemet i sin helhet ska betraktas i ett samhällsbyggnadsperspektiv. Infrastruktur ger förutsättningarna för markanvändning och bebyggelseutveckling. Genom en samordnad planering tillsammans med kommuner och andra planeringsorgan finns förutsättningar att hitta lösningar som gynnar en hållbar samhällsutveckling och som följer de transportpolitiska målen. Trafikverket, SKL och Boverket har gemensamt tagit fram ett arbetssätt, kallad Åtgärdsvalsstudie (ÅVS), att använda i tidig planering innan åtgärd har valts. Studien ska vara förutsättningslös och valet av åtgärder handlar om att lösa problem och tillgodose behov. I arbetssättet ingår ett samarbete med andra berörda aktörer. Enligt landskapskonventionen (ELC) ska landskapet ses som en gemensam resurs och i samband med planering och förvaltning lägger ELC stor vikt vid den demokratiska aspekten. Ett annat av ELC:s syften är också att utveckla en helhetssyn på landskapet, som kan leda till en hållbar förvaltning av detta. I Trafikverkets handledning för ÅVS inbegrips idag inte landskapsfrågorna. Däremot skapas i ÅVS:en ett bra sammanhang för dialog kring planering och förvaltning. Ett sätt att hantera de fysiska landskapsförutsättningarna i ett helhetsperspektiv är att använda landskapskaraktäriseringsanalys (LKA). I Trafikverkets forskningsprojekt Landskap i Långsiktig Planering (LiLP) gjordes en regional LKA över Västra Götaland, vilken med fördjupning och anpassning utgjorde underlag för tre ÅVS:er: Kinnekullebanan, Västra Stambanan och väg 190. Dessa ÅVS:er har utvärderats utifrån frågeställningen: Bidrar landskapskaraktärsanalys som underlag och arbetsmetod i ÅVS:er till mer hållbara och samhällsekonomiskt effektiva lösningar som uppfyller transportpolitikens hänsynsmål och den europeiska landskapskonventionen? En jämförelse har också gjorts mellan dessa och två ÅVS:er som inte haft ett sådant underlag: Mittstråket och väg 225. Utvärderingen, som gjordes genom instudering och intervjuer, har angett att det som skiljer ut de studerade ÅVS:erna som haft en LKA som underlag är framför allt att landskapsfrågorna och hänsynsmålet har beaktats på ett eller annat sätt, vilket inte gäller jämförelsestudierna. Hur det påverkat ÅVS-processen har däremot varierat. LKA som underlag bidrar inte automatiskt till mer hållbara och samhällsekonomiskt effektiva lösningar. Ett bra landskapsunderlag är en förutsättning, men det är hur kunskapen och kompetensen tas till vara i ÅVS-processen som är avgörande. I samband med revideringen av handledningen bör dessa frågor som gäller landskapet komma fram tydligare och i rätt skede.