Neonatal mortalitet hos valp

Abstract: Med neonatal mortalitet menas valpar som dör inom de första 28 levnadsdagarna. Nyfödda valpar är mycket sårbara och är helt beroende av omhändertagande av tiken eller människan. Faktorer som bidrar till neonatal mortalitet är kopplade till individen, tiken och miljön. Denna uppsats fokuserar på att redogöra för de främsta orsakerna till neonatal mortalitet hos hund samt presentera åtgärder som kan vidtas för att förebygga eller minska mortaliteten. Neonatal mortalitet är hög hos hundar jämfört med flera andra däggdjur. De flesta av dödsfallen sker under de första levnadsveckorna. Flera av valpens kroppsfunktioner är omogna vid födseln och valpens tillväxt och mognad är avgörande för överlevnad. Tillräckligt intag av colostrum är viktigt för bildningen av passiv immunitet. Därför är den främsta sysselsättningen för valpen under de första dygnen att dia. De två främsta orsakerna till neonatal mortalitet hos hund är dystoki (valpningssvårigheter) och bakteriella infektioner. Dystoki är vanligt hos hundar och då dör de flesta valpar av syrebrist. Valpens outvecklade immunförsvar gör den mera utsatt för infektiösa patogener. Bakterier som förekommer hos tiken eller i miljön utgör en stor risk för valpen. Andra faktorer som har visats vara kopplade till neonatal mortalitet är låg födelsevikt, ras, ålder på tik, stor kullstorlek, virus och kongenitala defekter. Det finns olika sätt att förebygga eller minska risken för neonatal mortalitet. Undersökning av tiken under dräktigheten och en säker miljö vid valpningen ger en bra grund för en frisk valp. Om en valp har problem med andningen eller låg hjärtfrekvens efter födseln är det viktigt att påbörja hjärtlungräddning. De första viktiga åtgärderna är att förebygga hypotermi, hålla valpen torr och stimulera andning genom att gnugga valpen försiktigt vilket minskar risken för att valpen får hjärtstillestånd. Det finns vissa parametrar som kan undersökas efter valpens födsel för att bedöma den nyföddes hälsotillstånd. Detta är ett bra sätt att avgöra vilka valpar som kräver specialbehandling för att överleva. Parametrar som kan användas är APGAR-score (analyserar de viktigaste vitala funktionerna hos nyfödda) samt laktat-, kortisol- och glukoskoncentrationer från blod/amnionvätska. Flera studier visar att dessa parametrar kan förutsäga när valpar har en ökad risk för neonatal mortalitet. För att minska förekomsten av neonatal mortalitet hos hund är dock mer forskning nödvändig för bättre förståelse av de främsta orsakerna och vilka åtgärder som kan vidtas för att förebygga eller förutse dödsfallen.