Pixel art - The Medium of Limitation : A qualitative study on how experienced artists perceive the relationship between restrictions and creativity

Abstract: I den här studien undersöks huruvida den tekniskt obsoleta konstformen pixelgrafik, eller ”pixel art” fortfarande är ett relevant medium och vilka kvaliteter som gör det till ett självständigt praktiskt hantverk. I en kvalitativ studie intervjuas fyra erfarna pixel konstnärer om deras definitioner av ”pixel art” samt deras egen praktik. Dessa analyseras sedan med hjälp av befintliga teorier inom design och praktisk kunskap. Studien finner att en anledning till att pixelgrafik fortsatt att vara relevant beror på begräsningarna som har sin bakgrund i tekniska restriktioner i gammal hårdvara ger upphov till kreativitet. Det simpla fyrkantsmönstret som pixelgrafik bygger på är lätt för nybörjare att ta till sig och stimulerar kreativ problemlösning. Begränsningarna tvingar konstnären att kompromissa vad gäller val av färg och form. Pixel art har mer gemensamt med gamla tekniker som korsstygn eller mosaikläggning än andra typer av samtida digital konst. Själva utförandet beskrivs av respondenterna som meditativt och jämförbart med att lägga ett pussel eller att spela Tetris. Trots att det är ett medium som ofta är förknippat med nostalgi och en ”retro-estetik” så är det fortfarande en konstform som utvecklas och som fortsatt att vara populär.