Överträning av sporthästar

Abstract: Överträning är ett syndrom som förekommer såväl hos hästar som människor. Syndromet orsakas av ett alldeles för utmanande träningsprogram, och vid överträning sjunker prestationsförmågan utan att några kliniska förändringar ses. Prestationssänkningen håller i sig i 2–3 veckor fast den övertränade individen slutar träna. I den här litteraturstudien undersöker jag fysiologiska parametrar som ändras hos häst vid överträning samt diskuterar användning av dessa vid diagnostik. Träning syftar till att ge sporthästen en ökad förmåga att prestera väl i tävlingar och en vävnadsadaption som minskar risken för skador. Förändringar till följd av träning är bland annat ökad aerob kapacitet, hypervolemi, ökad specialisering av muskelfibrer och ökade muskelglykogenlager. Överträning hos hästar har främst studerats i longitudinella studier där överträning induceras med ett successivt ökande träningsprogram. I tidiga studier utan bra modell för inducering av överträning kom man fram till felaktiga påståenden om att hypervolemi på grund av ökat antal röda blodkroppar skulle ligga bakom överträning. Senare studier har istället visat på sänkt hematokritnivå och andel celler i blodet. Blodlaktatkoncentrationen förändras till följd av överträning, men det är ännu oklart vilken förändringen är. Den aeroba kapaciteten, mätt med maximal syreupptagningsförmåga, verkar förhålla sig lika vid överträning som vid normalträning. I skelettmuskulaturen har man sett ökad enzymaktivitet i samband med överträning, samt att muskelglykogenlagren slutar att öka. Det hormonella svaret är speciellt intressant vid överträning: kortisolhalten hos övertränade hästar ökar inte lika kraftigt vid fysisk aktivitet som den gör hos icke övertränade individer. Stillastående, övertränande hästar har inte onormala plasmakortisolhalter. Detta indikerar möjlig felreglering av hormonella svaret från hypotalamus, hypofysen och binjurarna vid stress. Också tillväxthormonsekretionen har visats bli oregelbunden i samband med överträning. Fastän magsår är väldigt vanligt hos sporthästar under mycket stress, har ingen ökad prevalens setts i samband med överträning. Sänkt kroppsvikt och beteendeförändringar verkar kunna indikera överträning, men det är osäkert hur bra parametrar för diagnostik av överträning de egentligen är. Sänkningen i kroppsvikt är så liten att ändringen i hull är svår att se. Beteendet har hittills enbart bedömts oblindat subjektivt. I nuläget anses travhästar vara mest utsatta för överträning. En travhäst har ofta ett tufft träningsprogram där träning sker i hög intensitet. Intervallträning utan tillräcklig tid för återhämtning mellan passen har setts ge upphov till, om inte överträning, så åtminstone förstadiet till överträning; övertänjning. Själva gångarten trav anses också vara mer energikrävande än galopp vid samma hastighet, vilket kan tänkas öka risken att just travhästar blir övertränade. Än så länge har ingen entydig, objektiv biomarkör för överträning hittats. Inte heller finns det tydlig klarhet i hur vanligt förekommande fenomenet är, då väldigt få tvärsnittsstudier gjorts inom området. För tillfället kan varje sporthäst som lider av en oförklarlig sänkning av prestationsförmågan diagnostiseras som fall av överträning.