En enkätundersökning om paketkonservering av vallfoder i Sverige

Abstract: Produktionen av paketkonserverat vallfoder kan skilja sig åt mellan olika producenter, bland annat hur förtorkningen sker, hur många lager sträckfilm som används och vilken typ av balar som produceras. Det finns idag ingen sammanställning av vilka tekniker som används, därför har en enkätstudie inom detta område utförts som grund för detta examensarbete. Enkätstudien riktade sig till producenter av rund‐ och fyrkantsbalar i Sverige. Syftet med enkätundersökningen var att sammanställa vilka olika metoder som används för paketkonservering av vallfoder i Sverige idag. Enkätundersökningen genomfördes genom ”SLU´s Enkätgenerator” och med hjälp av artiklar i tidningarna och hemsidorna; Jordbruksaktuell, Tidningen Ridsport, Husdjur, Nötkött och Institutionen för husdjuren utfodring och vård uppmanades tillverkare av ensilage att delta i undersökningen. Enkäten mailades även ut till de lantbrukare som angett e‐mailadress av de 100 som deltagit i ett doktorandprojekt vid SLU, Uppsala. Medverkande lantbrukare i doktorandprojektet var slumpmässigt utvalda bland vallfoderproducenter med en hög ts‐halt och spridda över hela landet. Enkätundersökningen resulterade i 216 svar, fördelade över hela Sverige. Maskinstationer stod för 18,9 % av enkätsvaren, återförsäljare för 3,7 %, konsumenter för 4,8 % och 72,2 % uppger att fodret produceras för egen användning. Fodret produceras till nötkreatur (56 %), hästar (29 %) och till får och getter (15 %). Majoriteten 90 %, använde en slåtterkross vid slåtter och 28 % använde bredspridning vid förtorkning, medan 72 % förtorkade i strängar. Den vanligaste förtorkningstiden var 2 dagar och endast 10 % används ensileringsmedel. Kombinerad press och plastare används av 64 %, 80 % av balarna plastades på fältet, vilket visar att hälften av plastarma användes på fältet. Vit balplast var dominerande och 62 % använde 8 lager film. Foderanalyser gjordes av 60 % och 80 % uppger att de har upplevt mögel i balarna.