Inflammationsmarkörer hos nöt : Kinetik av serumamyloid A (SAA) och fibrinogen vid inflammation

Abstract: Inflammation är en central del i det medfödda immunförsvaret och är en vanlig anledning till att djur behandlas av veterinär. För att följa en systemisk inflammations förlopp i kroppen kan man analysera olika inflammationsmarkörer, även kallade akutfasproteiner, i blod. Hos nöt har serumamyloid A (SAA) av flera författare klassats som ett av de viktigaste och mest användbara akutfasproteinerna vid inflammation, men det har tills nyligen inte funnits någon snabb och kostnadseffektiv metod för att analysera SAA hos nöt. För att analysera SAA kan man använda sig av en metod som kallas turbidimetrisk latexagglutinationsimmunoanalys eller LATIA. Metoden har använts länge inom veterinärmedicinen då den är snabb och kostnadseffektiv, men endast för analys av ekvint och felint SAA då den ej fungerat för bovint SAA. Nyligen (2021) gjordes en studie i Japan, där ett reagens för LATIA för humanbruk modifierats för att analysera bovint SAA. Syftet med denna studie var att undersöka användbarheten hos det nya modifierade reagenset för bovint SAA i jämförelse med några andra vanliga inflammationsmarkörer hos nöt. Om metoden fungerar skulle det möjliggöra för att analys av SAA hos nöt kan tillämpas i den kliniska vardagen. Studiepopulationen bestod av fem nöt inskrivna på idisslarkliniken vid SLU. Kriterier för medverkan i studien var att djuret skulle genomgå kirurgi eller hade tecken på klinisk inflammation och ett positivt glutavactest. Av djuren som medverkade skulle två opereras för högersidig löpmagsförskjutning, en för vänstersidig löpmagsförskjutning, en skulle amputera en extraspene och en hade kraftig bursit i en has. Venöst blodprov togs från djuren före operationen (n=4), 24 timmar efter operation, 48 timmar efter operation samt 72 timmar efter operation. Om djuret var inskrivet för tillstånd som orsakade systemisk inflammation (n=1) togs ett 0-prov, sen prov 24, 48 och 72 timmar efter 0-provet. I de fall djuret skrevs ut eller avlivades innan avslutad provtagning togs färre antal prov. Proven analyserades med avseende på totalprotein, albumin, globuliner, SAA, fibrinogen och hematologi. Före analys av SAA med det nya modifierade reagenset utvärderades metodens variationskoefficienter och linjäritet efter spädning. Resultaten bedömdes ligga inom acceptabla gränser. Genom mixed model analys visades en signifikant skillnad mellan provtagningarna för SAA (p=0,039), men inte fibrinogen (p=0,51). I studien kom man fram till att SAA-nivåerna hos djuren stämde väl överens med förväntad grad av inflammation. Fibrinogen följde dock inte samma mönster. Djuren med högersidig löpmagsförskjutning hade högre värden på SAA än det med vänstersidig löpmagsförskjutning, vilket överensstämmer med tidigare studier. LATIA med en modifierad humanreagent för analys av bovint SAA visar enligt denna studie vara en fungerande analysmetod på nöt. Resultaten från denna studie visar att SAA potentiellt är mer lämplig för övervakning av inflammation hos nöt än glutavac och fibrinogen.