Utvärdering av blodsockermätarna Accu-Chek Aviva och gPet PLUS för kattprover

Abstract: Det är viktigt att koncentrationen av glukos i blodet hålls inom snäva gränser. Vid mätningar av koncentrationen av blodglukos (BG) tros resultatet kunna variera beroende på ett antal faktorer, exempelvis om mätningen utförs på venöst eller kapillärt blod. Diabetes mellitus är idag en av kattens vanligaste endokrina sjukdomar. Obehandlad diabetes mellitus kan leda till kroniska eller akut livshotande komplikationer. Behandling kan bland annat innefatta monitorering av BG, vilket kan utföras med portabla blodglukosmätare (PBGM). De erbjuder ett snabbare och billigare alternativ än standardmetoderna för mätning och monitorering av BG. Andra fördelar är att metoden för provtagning är mindre invasiv, en mindre provvolym krävs, och att mätarna möjliggör provtagning i hemmet av djurägare. Det är viktigt att mätningarna är tillförlitliga nog att basera terapeutiska beslut på. Det finns dock ett flertal felkällor vid jämförelse av PBGM och referensmetoder, vilka bör tas i beaktande. Syftet med denna studie var att utröna riktigheten hos de båda PBGM Accu-Chek (AC) Aviva och gPet PLUS vid mätning av BG-koncentration i prover från katter, samt att undersöka om koncentrationen av BG skiljer sig åt i kapillärt och venöst blod. Studiepopulationen bestod av 40 katter. Efter insamling av ett venöst blodprov användes AC Aviva och gPet PLUS för att analysera blod ur samma kanyl eller stickställe, och därefter användes de båda PBGM för att analysera BG i kapillärt blod. Resultaten från PBGM jämfördes med BG-koncentrationen i de venösa proven analyserade med referensmetoden Architect c4000. För att utvärdera mätarna användes Bland-Altman diagram och totalt tillåtet fel. Parat t-test användes för att undersöka hur BG-koncentrationen skiljde sig åt i venöst och kapillärt blod. För att undersöka hur BG-koncentrationen påverkades av tiden sedan senaste fodergiva användes regressionsanalys. Av de 40 medverkande katterna bidrog 13 med enbart venöst blod, resterande 27 bidrog med både venöst och kapillärt. Alla prover som samlades in låg inom respektive mätares mätbara intervall för BG-koncentration. Ingen av proverna var hypoglykemiska. Tiden då katterna senast åt varierade från 1 till 26 timmar. Hematokrit analyserades hos 24 av de 40 katter som deltog i studien med resultat mellan 32–50 %. Generellt underskattade AC Aviva koncentrationen av BG och gPet PLUS överskattade den. Baserat på rekommenderade gränser för totalt tillåtet fel (20 % för normo- och hyperglykemiska prover) var alla prover av mätningarna i venöst och kapillärt prov inom gränserna för AC Aviva. I kapillärt blod hade gPet PLUS lägst andel av prover inom gränserna för totalt tillåtet fel (80,0 %) och i venöst prov låg 97,5 % inom uppsatta gränser. AC Aviva, men inte gPet PLUS, uppmätte en signifikant högre BG-koncentration i kapillärt blod jämfört med venöst. Vid mätning av BG-koncentration i kattprover visade den veterinära mätaren gPet PLUS inte bättre resultat än den humana mätaren AC Aviva. För att kunna dra mer tillförlitliga slutsatser om AC Avivas och gPet PLUS´ riktighet samt om BG-koncentrationen faktiskt varierar i venöst och kapillärt blod krävs fler studier med en studiepopulation som inkluderar hypoglykemiska prover.