Kommunikation och samordning i ett älgförvaltningsområde : om procedurer för översättning av kunskap och perspektiv

Abstract: Älgen anses vara en symbolart för svenska skogen och i Sverige finns en lång tradition av att förvalta vår älgstam. Dagens älgförvaltning är ekosystembaserad, adaptiv och lokal förankrad med fokus på samverkan mellan aktörer som påverkar älgstammen för att nå älgförvaltningens mål ”en älgstam av hög kvalitet i balans med foderresurserna”. Att uppnå balansen är ett av problemen som aktörerna i älgförvaltningen brottas med idag. Trots att aktörerna i älgförvaltningen generellt sett är positiva till samverkan förekommer samverkanssvårigheter och konflikter i älgförvaltningsgrupperna samt mellan representanterna i älgförvaltningsgrupperna och andra nivåer i förvaltningen som exempelvis länsstyrelsen. En av förutsättningarna för att adaptiv förvaltning ska uppnås är att den kunskap och de perspektiv som intressenterna besitter görs tillgänglig, granskas och beaktas gemensamt av representanterna för de olika intressena. Syftet med studien är därför att synliggöra hur olika kunskaper och perspektiv beaktas samt att synliggöra olika uppfattningar om de inblandande aktörernas roller och arbetssätt i den adaptiva förvaltningen av älg i Sverige. Undersökningen utgår från ett älgförvaltningsområde där representanter för älgförvaltningsgruppen, i älgförvaltningsområdet ingående älgskötselområde, länsstyrelse och intresseorganisationer intervjuas. I studien används begrepp från sociologiska inriktningarna praktik teori och symbolisk interaktionism för att analysera hur aktörerna samverkar och hanterar när de har olika kunskaper om älgen. Resultaten visar att aktörerna är överens om att älgstammen behöver minskas för att uppnå minskade skador på skogen. Representanterna i älgförvaltningsgruppen har en vilja och öppenhet för att samarbeta som gör att kunskap och perspektiv delas mellan dem. Studien visar att länsstyrelsen respektive älgförvaltningsgruppen och älgskötselområdena delvis har olika syn på hur målen med älgförvaltningen ska uppnås samt på sin egen och de andras respektive roller, men också att de inte pratar med varandra om denna skillnad i synsätt. Det resulterar i låg kunskap om exempelvis länsstyrelsens administrativa förutsättningar eller älgförvaltningsgruppens långsiktiga mål med sin samverkan, och att olika perspektiv och kunskaper går förlorade i processen. I de fall där aktörerna träffas i fysiska möten eller när tjänstemännen eftersträvar att göra aktörerna delaktiga i länsstyrelsens beslut i olika situationer, översätts deras olika förutsättningar och kunskaper som leder till att de vet hur de ska agera tillsammans så att kunskap och perspektiv kan delas mellan aktörerna. Eftersom kunskapen skapas i situationen och behöver översättas mellan olika situationer är studiens slutsats att lärandet i älgförvaltningen begränsas av representanternas möjlighet till deltagande i olika situationer i älgförvaltningen samt av aktörernas förmåga att översätta kunskap mellan de olika situationerna de är delaktiga i. Det vore därför intressant att följa upp denna studie med en studie av hur aktörernas möjligheter att delta i de olika situationerna i älgförvaltningen kan underlättas.