Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur

Abstract: Hudinfektioner är ett mycket vanligt problem hos reptiler som hålls i fångenskap. 29 % till 64 % av alla dermatologiska problem hos reptiler är orsakade av felaktig skötsel. I det här arbetet sammanställs orsaker till såruppkomst och några specifika sår samt några av de sårinfektioner som kan drabba reptiler. Reptilens hud beskrivs med fokus på vad som skiljer sig från däggdjurshud, även ömsning berörs. Några av infektionernas förekomst i Sverige kommenteras. Sår kan uppkomma t.ex. genom att djuret hålls i felaktig luftfuktighet, temperatur eller i ett för litet terrarium. Sårinfektioner kan leda till sepsis och dermatit kan vara ett symptom på systemisk sjukdom. Sår som bildas kan bli infekterade och ge upphov till olika typer av lesioner. Traditionellt kallas infektioner i reptilers hud för rötor. På senare tid har olika typer av dermatiter definerats och indelningen VUND; vesikulär, ulcerativ och nekrotisk dermatit, är ett sätt att kategorisera såren som uppstår. Abscesser hos reptiler skiljer sig från de abscesser som däggdjur bildar. Hos reptiler måste abscesser avlägsnas kirurgiskt då de innehåller ett hårt pus som inte kan dräneras. Sårinfektioner som jag tar upp i det här arbetet är orsakade av bakterier, svampar eller virus. Blandinfektioner är dock vanliga. Infektioner orsakade av bakterier är vanligast hos reptiler. Oftast är det opportunister från djurets hud eller från dess miljö som infekterar ett redan bildat sår. Det finns dock mikroorganismer som är bevisat patogena enligt Kochs postulat. En av dessa är svampen Chrysosporium anamorph of Nannizziopsis vriesii som är en primär patogen och orsakar sjukdomen ”Yellow fungus disease”. Reptilhud läker långsammare än däggdjurshud. Epidermis och dermis har sammansmält hos reptiler och bildar hårda fjäll. Dermis är tunnare och mindre vaskulariserat hos reptiler. I reptilers dermis kan speciella pigmentceller finnas i olika koncentrationer, dessa kallas kromatoforer och gör det möjligt för reptilen att ändra färg på sin hud. Osteoderm är benlika strukturer i dermis som hos sköldpaddor har smält samman med skelettdelar och bildat skalet. Reptilers hud förnyas inte kontinuerligt som hos däggdjur utan ömsas cykliskt. Ömsningsprocessen kallas ecdysis. När reptiler ömsar blir deras hud mer mottaglig för infektion och tar lättare upp toxiner som kan finnas i djurets omgivning. Vid dysecdysis, när ömsningen förhindras, finns det risk för att den gamla huden orsakar torrgangrän på t.ex. ödlors tår.