Dealing with unconstitutional changes of government - The African Union Way

Abstract: Ickekonstitutionella regeringsförändringar har varit ett stort problem i Afrika sen avkoloniseringen och militärkupper har varit en minst lika vanlig form av regeringsbyte som demokratiska val. Afrikanska unionen (AU) har sen den bildades 2001 utvecklat den afrikanska internationella rätten för att kunna hantera dessa situationer. AU:s föregångare Organisationen för afrikansk enighet (OAU) hade inställningen att ickekonstitutionella regeringsförändringar i allmänhet var att betrakta som en nationell angelägenhet och hade således inga regler som tillät åtgärder för att bemöta dem. AU däremot, har under senare tid utvecklat ett relativt omfattande regelverk för respons vid icke-konstitutionella regeringsförändringar. Detta är ett mycket viktigt steg mot att öka rättssäkerheten och inflytandet av internationell rätt i Afrika. Detta inkluderar först och främst en definition av vad en ickekonstitutionell regeringsförändring är enligt AU men också föreskrifter för med vilka medel dessa ska behandlas, vilka organ som är inblandade i beslutsfattande, verkställande och utvärdering. De åtgärder som är mest långtgående i AU:s åtgärdspaket är riktade sanktioner av olika slag. Dessa är sista steget i en process som startar med fördömelse av den ickekonstitutionella regeringsförändringen, utestängning från unionens möten och medling/förhandling med kuppmakarna för att återställa konstitutionsenlig ordning. Sanktioner som den mest ingripande och folkrättsligt kontroversiella åtgärden har getts extra fokus i denna uppsats vilken syftar till att inventera den internationella rätt som utvecklats inom AU. Vidare ska också de brister som fortfarande finns i AU rätten för att den ska bli framgångsrik som regelverk för ökad rättssäkerhet och åtlydnad av internationell rätt undersökas. AU är en oerhört viktig aktör för att främja demokrati i Afrikanska stater och AU:s regelverk för att implementera sanktioner mot ledare som bryter demokratiska principer är mycket hoppingivande för framtiden. Samtidigt finns stora brister både i utformningen av detta regelverk och i verkställandet. Bristerna är bland annat en för smal definition av ickekonstitutionella regeringsförändringar, sanktionsföreskrifter som ej är tvingande utan till stor del tillåter den politiska viljan avgöra huruvida sanktioner ska implementeras eller inte. AU som organisation har också brister som leder till en för låg effektivitet i arbetet mot ökad demokrati och stabilitet på kontinenten. Detta beror till stor del på bristen på verkställande och övervakande mekanismer inom unionen, vilket till exempel en unionsdomstol skulle kunna råda bot på. Positiva tendenser i unionens utformning av ett juridiskt ramverk är dock tydliga och med tanke på att Afrikanska Unionen har kommit från i princip ingenstans till dit den är idag på inte ens tio år är utvecklingen imponerande och mycket hoppingivande inför ett rättssäkrare Afrika i framtiden.