Gepardens (Acinonyx jubatus) svårighet att reproducera i fångenskap

Abstract: Den globala populationen geparder är sårbar och i många länder minskar antalet individer årligen. I det fria lever geparden på stora ytor. Honorna lever vanligen solitärt medan hanarna även kan leva i mindre grupper. Geparden kan få upp till 6 ungar per kull men det är bara ett fåtal som överlever till vuxen ålder. Deras största hot är andra rovdjur, som gör att överlevnadschanserna för en liten unge är under 10 %. För vuxna individer utgör människans markanvändning den största faran. Marken används för skövling, odling och boskap vilket tvingar undan geparderna. Geparden har, precis som andra kattdjur inducerad ovulation vilket betyder att ägglossning sker vid parning och inte spontant. Vid stimulering av penis frisätts hormon hos honan som inducerar ägglossning och möjliggör dräktighet. Förutom hög mortalitet hos ungar i det fria finns det andra problem som påverkar populationens storlek. Hanars låga spermiekvalitet och hög inavelsgrad är två exempel som påverkar reproduktionen. På grund av det har många uppfödningsanläggningar och djurparker etablerat sig världen över, som arbetar för att geparden ska föröka sig och minska risken för utrotning. Tidigare studier visar att det inte är anatomiska hinder utan snarare fysiologiska eller miljömässiga orsaker som påverkar deras reproduktiva framgång negativt. Trots människans bästa ansträngningar att skydda geparderna och tillgodose deras behov i fångenskap är antalet lyckade dräktigheter och friska ungar lågt. Stress orsakat av olika miljöfaktorer har i studier visat vara främsta orsaken till försämrad reproduktionsförmåga i fångenskap. Binjureaktiviteten är större hos geparder i fångenskap än hos de som lever fritt i naturen. Det är ett tydligt tecken på kronisk stress, vilket även har bidragit till flera sjukdomar hos djuren. Ökad stress har exempelvis setts hos individer med fler än 3 olika djurvårdare, individer som lever för tätt eller förflyttas ofta. Förutom stress påverkas reproduktionen av mänsklig exponering, exempelvis publik på djurparker, och ökad övergivning av ungar som då kräver handuppfödning. Människan har således en viktig roll i gepardens överlevnad och reproduktion i fångenskap. En ytterligare ansträngning i att försöka efterlikna gepardens naturliga habitat skulle förmodligen bidra till en mer tillfredsställande reproduktion.