Metabolism av mykotoxiner i våmmen

Abstract: SammanfattningMykotoxiner är sekundära metaboliter som kan bildas av vissa mögelsvampar. Idisslare har generellt ett högre skydd mot mykotoxiner än vad enkelmagade djur har då våmmens mikroorganismer kan fungera som ett extra skydd mot mykotoxikos. Trichotecenerna deoxynivalenol och T-2 toxin bryts ner till de-epoxymetaboliter i våmmen genom att dess toxiska epoxyring spjälkas bort. Deoxynivalenol metaboliseras helt eller delvis av våmmens mikroorganismer, medan T-2 toxinets nedbrytningskapacitet inte är lika hög. Aflatoxin B1 har en låg nedbrytbarhet, och inga metaboliter har kunnat detekteras i våmmen. Ochratoxin A klyvs i hög grad genom hydrolys till det mindre toxiska ochratoxin α. Zearalenon metaboliseras i relativt hög grad till α-zearalenol och β-zearalenol. Då α-zearalenol är mer toxisk än zearalenon sker ingen avgiftning i våmmen. Våmmens nedbrytningskapacitet av mykotoxiner kan bero på foder, djurets ålder, djurets miljö och djurslag. Resultatet kan även skilja mellan olika studier då försökens design såsom analysmetod, inkubationstid och mängden toxin kan spela roll. AbstractMycotoxins are secondary metabolites of certain moulds. Ruminants are generally more resistant to mycotoxins than monogastric animals, as the rumen microorganisms can serve as a form of protection against mycotoxicoses. The trichothecenes deoxynivalenol and T-2 toxin are degraded to de-epoxymetabolites in the rumen through breakdown of their toxic epoxyrings. Several studies have shown that deoxynivalenol is fully or partially degraded by microorganisms in the rumen, while the degradation capacity of T-2 toxin is not as high. Aflatoxin B1 has a low degradability and no metabolites have been detected in the rumen. Ochratoxin A is hydrolyzed to the less toxic ochratoxin α. Zearalenon is metabolized relatively quickly to α-zearalenol and β-zearalenol. As α-zearalenol is more toxic than zearalenon, no detoxification takes place in the rumen. Degradation rates of mycotoxins depend on feed, age, environment and species. The results of the different studies can also vary due to experimental design: analytical methods, incubation time and the amount of toxin used.