Prioritering av ekonomiska värden kan delvis förklara bristande miljöhänsyn i samband med avverkning

Abstract: Sedan 1994 har den svenska skogsvårdslagen haft produktion och miljöhänsyn som jämställda mål. Skogsindustrin har ett stort ansvar för uppfyllandet av detta genom det så kallade sektorsansvaret, vilket innebär att de bör genomföra fler åtgärder än vad lagen kräver. Skogsstyrelsen har följt upp miljöhänsynen sedan 1998 och de har funnit att mycket små förbättringar setts för ”hänsynskrävande biotoper” sedan dess. Detta förklaras med att kommunikationen mellan Skogsstyrelsen och skogsbruket har brustit på olika sätt angående vad som utgör en hänsynskrävande biotop. Att under 24 år inte komma längre med kommunikationen är anmärkningsvärt, så detta arbete ville undersöka i vilken utsträckning som bristande miljöhänsyn har en ekonomisk grund. Detta genomfördes genom att undersöka om det fanns någon koppling mellan ekonomiskt värde och miljövärden, om frekvensen underkända betyg (noterad negativ påverkan) varierade beroende på ekonomiskt värde samt om frekvensen av noterad negativ påverkan skiljde sig beroende på om miljövärdena var höga eller låga. För att undersöka detta användes data från Skogsstyrelsens invertering av slump-mässigt inventerade avverkningstrakter (Polytax 0/1). Inventeringen genomförs både före och efter avverkning och utvärderar ekonomiskt och miljömässigt värde, samt om hänsynskrävande biotoper och strukturer påverkats negativt. Mina resultat visar att ett högt ekonomiskt värde var överrepresenterat bland objekt med mycket höga miljövärden (58% av objekt med mycket höga miljövärden hade även ett högt ekonomiskt rotnetto). Betyget stor negativ påverkan var dessutom överrepresenterat bland objekt med ett högt ekonomiskt värde. Stor negativ påverkan noterades i 25% av objekten med högt ekonomiskt värde, till skillnad från 18% av objekten med lågt ekonomiskt värde och i 22% av objekten med obefintligt ekonomiskt värde. När avverkningar skett där man borde tagit miljöhänsyn var dessutom den avverkade volymen högre i ekonomiskt mer värdefulla biotoper. I genomsnitt avverkades 68% av volymen när det ekonomiska rotnettot var högt, medan endast 51% avverkats när det ekonomiska rotnettot var lågt. Den lägsta andelen negativ påverkan noterades genomgående i ”mellankategorierna” (”lågt ekonomiskt rotnetto” och ”höga miljövärden”). Min slutsats är att för att förklara den långsamma förbättringen för miljöhänsyn inom skogsbruket så är det troligtvis motiverat att inkludera en ekonomisk påverkan i problemanalysen. Med detta i åtanke bör man bredda förbättringsarbetet och inte enbart behandla utbildning om identifiering av hänsynskrävande biotoper. Att inkludera en ekonomisk problemanalys kan förbättra förfaranden och göra arbetet mer effektivt.