Formulering och utvärdering av renskötselanpassad skogsskötsel med integrerad geografisk information från beteslandsindelning

Abstract: Rennäringen och skogsnäringen verkar inom samma geografiska område. För renskötseln är vinterbetet en flaskhals där tillgången till marklavsbete är avgörande. Sedan introduktionen av trakthyggesbruk under 1950-talet i Sverige så har arealen skogsmark av lavtyp (>50% lavtäckning) minskat med 71 %. För att renskötsel ska kunna bedrivas i framtiden behövs en förändring av skogsskötseln. Samråd kring skogsskötsel inom renbetesområden sker regelbundet. I samråden saknas i dagsläget en gemensam planeringshorisont, en förståelse för vad landskapsperspektivet innefattar och en samsyn på vad hänsyn innefattar. Målet med studien var att skapa en metod för framtagande av samrådsunderlag och undersöka konsekvenser av en renskötselanpassad skogsskötsel. Det renskötselanpassade skogsskötseln skapades i syfte att vända trenden med minskande areal lavrik skogsmark och till att förbättra förflyttningsmöjligheterna längs flyttleder, detta med liten påverkan på lönsamheten för skogsbruket. Som fallstudieområde användes en vinterbetestrakt om 15 600 ha belägen inom Malå samebys vinterbetesområde i Västerbottens kustland. Metoden delades in i tre delar. Arbetet började med att varje bestånd tilldelades en prioritetsklass utifrån skogligt data och geografisk information från beteslandsindelning. Nästa steg bestod av formulering och simulering av skogsskötselprogrammen (renskötselanpassat skogsbruk, referensskogsbruk och högsta nuvärde). Sista delen av metoden var en analys av effekterna från den renskötselanpassade skogsskötseln på skogsnäringen såväl som rennäringen. En modell med alla bestånd indelade i nio prioritetsklasser skapades och där varje klass sköttes enligt individuellt anpassade skogsskötselprogram. Den renskötselanpassade skogsskötseln skapade bättre förutsättningar för renskötsel med en minskning av nuvärdet på 8 % för skogsbruket. Den totala arealen av områden klassificerade som värdefulla för renbete ökade med 1100 hektar (22%) under planeringsperioden och visade upp en bättre rumslig fördelning. Flödeshinder inom flyttlederna försvann helt. Modellen och resultaten från studien kan ligga till grund för effektivare samråd och för att vända trenden med minskande marklav. Om metoden implementeras i samrådssituationer så finns det goda möjligheter till bättre samverkan mellan de två näringarna inom samma geografiska område.