Jämförelse mellan subkutan administration av medetomidin på hjässan och i nackskinnet hos hund : tid från administration till uppnådd sedering

Abstract: Subkutan (s.c.) administration av medetomidin på hjässan hos hund används frekvent på kliniker. Det ger en varierande effekt men väljs oftast för att det är enklare än intravenös (i.v.) administration och mindre smärtsamt än intramuskulär (i.m.) administration. För att underlätta hanteringen av hundar vid undersökningar, behandlingssituationer och små ingrepp, sederas de oftast med α2- adrenoreceptoragonister (α2-agonister). Då dessa är reversibla med en α2- adrenoreceptorantagonist undviks de flesta negativa effekterna av själva sederingen. Detta kandidatarbete inom djuromvårdnad presenterar resultat från en experimentell pilotstudie som utfördes i februari 2020 på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Sex friska beaglar sederades med medetomidin på två olika s.c. administrationsplatser vid två olika tillfällen med en veckas mellanrum. Vid ena tillfället administrerades medetomidin s.c. på hjässan och vid det andra i nacken. Syftet med denna pilotstudie var att undersöka skillnaden i total sederingseffekt, hjärtfrekvens (HF), sederingsgrad och läggningstid (tid förfluten från administration tills hunden lagt sig med hela bröstkorgen i marken) mellan administrationsplatserna. Alla hundar fick samma dos medetomidin beräknat per kilo (kg) kroppsvikt. HF och syremättnad i blodet (saturation) mättes via en givare fäst runt hundarnas svans. Andningsfrekvens (AF) och beteendeparametrar (sederingsgrad, läggningstid, munrörelse, ataxi, kräkning och stressnivå enligt Fear Anxiety and Stress scale) bedömdes via övervakningsfilmer. Statistisk signifikant skillnad sågs i sederingsgrad mellan de båda administrationssätten. Administration av medetomidin på hjässan inducerade snabbare läggningstid hos fem av sex hundar jämfört med i nacken. Ingen statistisk signifikant skillnad fanns för HF, AF och saturation mellan de båda administrationssätten men däremot sågs en signifikant minskning av dessa parametrar över tid vid bägge tillfällen. För att avgöra om statistisk signifikans finns gällande total sederingseffekt behövs utökade studier. Jämförande studier gällande smärta vid de båda administrationssätten kan också vara av värde.