Kommunöverskridande planering : är lagen om regional fysisk planering lösningen?

Abstract: Sveriges planeringssystem har en stark kommunal nivå medan den regionala och nationella nivån har ett begränsat inflytande över den fysiska planeringen. Kommunerna planerar mark- och vatten inom kommungränsen. Dessa administrativa gränser har en tydlig påverkan i hur landskapet planeras, framförallt i ett så pass tätbefolkat län som Skåne. Men för att planera i en mer ekologiskt hållbar riktning behöver vi se bortom dessa gränser. Den 1 januari 2019 trädde en ny lag i kraft som innebär att Skåne och Stockholm ska ha en regional fysisk planering. Syftet med denna uppsats är att få en inblick i hur kommunerna i Skåne arbetar med regionala frågor samt huruvida lagen kan bidra med en förändring i arbetet gällande kommunöverskridande planering. Detta har studerats genom en litteraturstudie och samtal med informanter från kommunal och regional nivå. Den fysiska planeringen är politiserad och det finns därmed olika inställningar mellan kommunerna. Det finns många olika intressen att ta hänsyn till och mellankommunal konkurrens bidrar med ett starkt fokus på den enskilda kommunen. Av mellankommunala frågor är cykelvägar ett exempel där kommuners olika inställningar och finansiering utgör hinder. Stockholmsregionen har haft en regional fysisk planering sedan 1958 vilken vi kan dra lärdomar från. Region Skåne har även sedan tidigare arbetet med ett Strukturbild för Skåne, för att sammankoppla regionens utvecklingsstrategi med kommunernas översiktsplaner. Att besvara frågan huruvida lagen kommer bidra med mer kommunöverskridande planering besvaras utifrån kommunernas och regionens spekulationer samt lärdomar från Stockholmsregionens fysiska planering. Utifrån studien finns det goda chanser för en ökad mellankommunal planering, såvida regionen och kommunerna är överens. Det finns dock fortfarande stor osäkerhet kring hur regionplanen kommer te sig, vilket kommer påverka utfallet i frågan.