Campylobacter hos hund och katt : analysmetoder, förekomst, klinisk relevans och eventuell smitta till människa

Abstract: Campylobacter spp. är en gramnegativ och mikroaerofil bakterie som i hög grad förknippas med matförgiftning efter intag av otillräckligt upphettat kycklingkött. Bakterien förekommer förutom hos fåglar även hos hund och katt där den i de flesta fall inte ger några kliniska symtom. Med detta som bakgrund utreder uppsatsen hur förekomsten av Campylobacter spp. ser ut hos hund och katt, vilka olika analysmetoder som finns och om val av analysmetod kan ha betydelse för hur hög prevalens som påvisas. Dessutom undersöks den kliniska betydelsen av bärarskap av Campylobacter spp. hos husdjuren och om det finns en risk för överföring till människa. Det finns ett flertal analysmetoder för Campylobacter spp. Då de växer långsammare än många andra tarmbakterier sker lätt överväxt av konkurrerande flora vilket gör att selektiva medier krävs för att kunna isolera bakterien. De selektiva medierna består av en bas gjord på blod eller kol som gör att toxiska syrederivat neutraliseras. Därtill tillsätts olika antibiotikum som möjliggör selektivitet i mediet, med andra ord hämning av bakgrundsfloran, vilket gynnar tillväxt av Campylobacter spp. Det är också möjligt att odla Campylobacter spp. på ickeselektiv agar om passiv filtration, där bakterien tillåts migrera genom ett filter med porer, sker innan. Det är även viktigt att odling sker i rätt temperatur. Förekomsten av Campylobacter spp. hos hund och katt varierar i genomgångna studier från 0,8 % till 67 %. I de flesta studier är C. upsaliensis den dominerande arten, med C. jejuni på andra plats. Andra arter som detekterats är C. lari, C. helveticus, C. coli och C. hyointestinalis. Ingen tydlig skillnad ses mellan förekomsten i olika delar av världen. Studier från Norden och Indien redovisar en högre prevalens jämfört med studier genomförda i södra Europa och Nordamerika. Möjliga skäl till variationen kan vara skillnader i isoleringsmetod, urval av djur till studierna eller geografisk lokalisation och därmed olika klimat. De flesta studier visar att det endast är i undantagsfall som hundar och katter blir kliniskt påverkade av att bära på Campylobacter. Bakteriens patogenes hos människa skulle dock kunna vara applicerbar även på husdjuren, bland annat har C. upsaliensis visat sig kunna invadera epitelceller i magtarmkanalen hos människa. Något det till skillnad från klinisk påverkan finns belägg för är att smitta med Campylobacter från katt och hund till människa är möjlig. Att det överhuvudtaget kan ske överföring mellan sällskapsdjuren och människa bör ge indikationer på att närkontakt med hund och katt bör utredas som orsak till infektion med Campylobacter.